Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 / 257 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några vinterdagar vid Stora Mjölkvattnet af Mc LONY

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de små stugorna och ta ögonmärke i bortre dalsidan,
innan vi sätta utför vår sista fjällbacke: först den
kala fjällsluttningen med små roande gupp, sedan
en liten platå som förberedelse till den branta
björkliden, där det gäller att i hvinande fart klara
sig genom någon glänta i den snärjande småskogen och
så ned i granregionen för att slutligen stanna nere
på en myr. Inom några minuter ha vi sålunda passerat
flera växtzoner och samtidigt lämnat det lätta
fjällföret för den lösa och tunga snön i skogen.


UTSIKT FRÅN HERKENTJARVE VÄSTERUT. A. Wahlstedt fot.

Solen är nu nedgången och skymningen faller
på, men fjällen på ostsidan dalen, Gruffjället,
Baurantjakke och dess fortsättning Oldklumpen stå
ännu mot himlen i blekt röda färgtoner. Uppe från
skalet mellan de förstnämnda kommer sommarstigen
nedifrån bygden vid Ytteroldsjön, och där nedför
backarna kommo vi en vinterkväll för två år sedan
med själfva Gunilla, lappskollärarinnan, dotter till
Pål Pålsson i Långsådalen, som lots. Ett skidspår
vi påträffa leder oss rätt fram till stugorna, en
källare, ett härbärge och en byggning innehållande
ladugård och boningsrum i ett och ofvanpå höränne. Vi
resa skidorna mot stugväggen, sparka af snön på
farstubron och stiga på. Vid den öppna spisen, där
elden välkomnande flammar, står den gamla mor Maria
Pålsson, nu stenblind; vid vårt förra besök hade hon
ännu sett litet. »God dag, Maria.» »God dag» kommer
det i spörjande ton till svar och vi omtala hvilka
vi äro. Pål Pålsson är ute för att med skidkälken
hämta hö från myrslåttern. »Jag blef så rädd»,
säger mor Maria, »jag undrade, hvem som hade så
hårda skor.» Yttrandet slog oss. Här komma på hela
den långa vintern kanske bara ett par gånger några
besökande - pojkarna i Åkroken, närmaste nybygge,
ränna hit någon gång – och alla, lappar som bönder,
tassa naturligtvis kring i de mjuka lapptussarna;
när då den blinda en kväll sitter ensam vid spisen
höres plötsligt ur den djupa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>