Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 / 260 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några vinterdagar vid Stora Mjölkvattnet af Mc LONY

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

UTSIKT FRÅN SLUTTNINGEN AF PLASSAGAISE. A. Wahlstedt fot.

något mystiskt skogsväsen från »de underjordiska»,
en tomte på någon öde fäbodvall. Som i allmänhet
hos lappar är vetgirigheten stor. Den lektyr, som
letar sig hit, läser han troget högt för sin blinda
gumma, och hvad vi ha att förmäla om händelserna
ute i världen och förhållandena söderut åhöres med
begärlighet. Vargarna äro också ett kapitel, som
alltid intresserar en lapp. Vid Nordhallsfjället hade
vi passerat en dalsänka, där tidigare på vintern en
vapenlös lapp hade försökt drifva en skock på sex
vargar emot två andra med bössor försedda lappar,
som lågo på lur; mot vanligheten hade vargarna nekat
gå undan och visat tänderna så hotfullt, att det i
stället blef lappen, som fick pallra sig undan. Efter
hvad vi hört hade däremot på Anjan postbudet lyckats
bättre, och af en skock på icke mindre än tio djur
lyckats fälla två. Här uppe i fjällen hade emellertid
i år ingen varg hörts af, och vi hade ej heller sett
några spår. Vi leda samtalet in på Pål Pålssons
egna förhållanden och han skildrar olycksåren för
omkr. 17, 18 år sedan, då det tre vintrar å rad hade
varit svår isbark, som renarna inte kunde ta sig
igenom, utan dogo i massor; en del, som sökte sig
upp på de värsta fjällbranterna, där ingen snö låg,
för att söka föda, kommo ut på svallisen och störtade
ned. Särskildt under ett namngifvet fjäll hade hopar
af renar legat ihjälslagna; äfven vargarna hade de
åren härjat svårt. När de tre åren voro gångna, var
det så godt som slut med renarna och sålunda äfven med
välståndet, och lapparna hade blifvit tvungna att slå
sig ned som bofasta litet hvarstans i dalarna och dra
sig fram så godt de kunde med några kor och getter;
de få renar de hade kvar fingo följa någon renägande
lapps hjordar mot särskild vårdarafgift. Somliga,
t. ex. i lappbyn Jänsmässholmen ett par mil norr om
Rönnöfors, hade som binäring att sommartid uppe i
fjällmarkerna valla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>