- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
262

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några vinterdagar vid Stora Mjölkvattnet af Mc LONY

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att blänka och gnistra som vore det öfverströdt med
all världens diamanter. I fjärran höres nere från
Långan som ett doft entonigt mummel bruset af en fors,
som kölden ej kunnat betvinga, liksom en sista protest mot
den dödslika dvala, hvari vintern försänkt hela
naturen och minnande om den lifvets kraft,
som en gång med den återvändande solen skall
återuppväcka alla spirande krafter. Kölden är bister,
och det kännes, skönt att komma in i stugvärmen och krypa ned under
fållarna på golfvet, hvilket i motsats till de vanliga
väggsofforna åtminstone erbjuder en tillräckligt lång
sängplats. Som alltid plägar vara fallet hos lapparna,
befinnas fållarna fria från obehöriga invånare,
och vår sömn blir därför djup och god.

illustration placeholder

LÅNGÅN. Förf. fot.

Det är betydligt friskt inomhus på morgonen och vi
draga oss en stund lättjefullt i de varma bäddarna,
medan Pål Pålsson tänder i spisen och sätter på
kaffepetter till den ljufliga morgondrycken. »Jojka
litet, gossar», ber Maria borta från sin säng, och
gossarna jojka »den snöiga nord är vårt fädernesland»
så att taket vill lyfta sig och Maria blir fullt
tillfredsställd. Morgonen är härlig med en molnfri
himmel, kall, men alldeles lugn; hvarje gren på buskar
och träd glittrar af den grannaste rimfrost, när solen
sticker upp öfver synranden. Vi locka ut de gamla
på farstugubron och knäppa dem med kameran. Maria
stirrar med sina blinda ögon mot solen och njuter
tydligen af dess värmande strålar här mot stugväggen,
under det hon sakta för sig själf nynnar på en gammal
psalm. Ett tack för en gästfrihet, bättre och mera
välmenande än i månget rikare hus, och vi lämna de
gamla åt sin ensamhet.

Återvägen till vår hydda taga vi denna gång väster
om Mjölkvattnet och sätta kurs på Plassagaise för att
så fort som möjligt nå fjällets lätta före. Nere vid
Långan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free