Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 / 264 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några vinterdagar vid Stora Mjölkvattnet af Mc LONY

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FJÄLLVIDDEN. A. Wahlstedt fot.

djup kitteldal, och fjället stupar i branta afsatser
ned mot skogsbältet vid sjön. Enda möjligheten
tycks vara att ta sig rätt upp emot toppen, där
lutningen visserligen är stark, men det goda föret
bör ge skidorna tillräckligt fäste. Vi arbeta oss i
sicksack sakta uppför, »lappkasten» med ytterskidan
i vändningarna göras med en viss försiktighet, då ett
fall med ty åtföljande rutsch utför fjällsidan ett par
hundra meter kanske ej vore utan risk. I hårdt före
vore det tydligtvis omöjligt forcera sig upp med skida
på fot. Häruppe ligger sluttningen norröfver jämn
och lättframkomlig. Tvärs öfver det djupt inunder
liggande Mjölkvattnet visar Himmelsraften med sina åt
detta håll lodräta, svarta stup den mest vilda och
otillgängliga sida, vi sett af det stolta fjället,
och i den branta skogsliden nedanför synas hvita
band, utmärkande hvar sten och snöskreden bruka gå
fram. Mälkantjahkes högsta topp ligger lockande nära
och lättåtkomlig, men tiden medger ej bestigning, då
vi beslutat försöka innan kvällen hinna till Edevik
vid Torrön. Så vidt vi kunna se af terrängen, borde
åtminstone i detta före det ej vara omöjligt att i
en enda backe ränna distansen från toppen ned till
vår hydda vid Fisklösaån. Höjdskillnaden är bortåt
900 meter och längden närmare tre fjärdingsväg;
en dylik backe med en lutning, som i ej för hårdt
före verkligen kan åkas i ett, torde vara svår att
uppleta. Vi få åtnöja oss med nedre hälften, nu
för andra gången, men starta denna gång afsevärdt
lägre; höjden är ändå tillfyllest för att verka
nervkittlande, och föret är vida bättre. Bindningarna
spännas till hårdare, barometer och klocka afläsas
och så bär det i väg. Den jämna sluttningen och
det lätta föret i förening göra, att man knappast
har något riktigt begrepp om den kolossala farten,
förr än några svarta barblåsta stenar, man passerar,
liksom rusa förbi. Man har en känsla som om man
själf stode stilla och jordklotet rullade fram under
skidorna. Vi komma lyckligtvis rätt i vårt gamla spår
ned genom björkskogen, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>