- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
267

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några vinterdagar vid Stora Mjölkvattnet af Mc LONY

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

envis. Vi ränna västerut sjön i ända och fortsätta
parallellt med riksgränsen uppför Bingåns dalgång,
öfver fjällpasset mellan Burvattklumpen och
Skelta och på västsidan af det egendomligt formade
Douljanese vid öfre ändan af det vackra Rutsdalen,
som härifrån genom hjärtat af Skäckerfjällen sträcker
sig ner till Kolåsen. I Rutsdalen ha lapparna
sina sommarvisten, och ett annat viste är just här
på västsidan af Douljanese nära gränsen. Vid den
midt i riksgränsen liggande Grundtjärn synas på
norska sidan några obebodda sätrar. Ett skidspår
leder oss till lappen Jon Jönssons kåta öfverst i
Strådalen. Denne är bofast, men har enligt moderna
landtbrukarprinciper lagt hufvudvikten på uthusen,
timrad ladugård och lada; det anspråkslösa corps de
logis’et, torfkåtan, är dock solidt gjord och rymlig,
ehuru af en ovanligt låg typ. Ett par kilometer
nedanför ligga de två svenska gårdarna, öde och
öfvergifna med rasade skorstenar och rämnande tak,
en sorglig syn här i fjällbygden, där man kan förstå,
hvilken möda ett hemmans uppbrytande har kostat gångna
generationer. Ett stenkast på andra sidan gränsen
ligger den norska gården, ägd af den svenskfödde Per
Ward och hans hustru Berit. De, liksom hela gården,
göra ett gammaldags, gediget, hederligt intryck;
vi få beundra en hel del vackra, väfda fälltäcken och den
finaste vadmal. På tal om lappförhållandena
omnämner Per Ward, att så länge han
minns och så långt de gamla, han talat vid i
sin ungdom, kunnat erinra sig, ha lapparna opåtalt
fått färdas fram och åter öfver riksgränsen, utan
att för de bofasta de minsta olägenheter försports,
ett vittnesmål, som han på begäran afgifvit till den
norska renbeteskommissionen, och som gifvetvis icke
fallit den på läppen. Vargarna hade varit synliga
äfven här. Uppe vid Mansjön hade Per Ward fått se en
hel skock på tio stycken och t.o.m. kastat ett par
skott efter dem, fast utan resultat.

illustration placeholder

ÅBO Förf. fot.

Det goda föret håller i sig och vädret är strålande, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free