- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
276

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mycket land - litet folk af L. BERGSTRÖM

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spaden, och så uppodlas teg efter teg, allt under det
barnantalet växer i stugan. Barnen växa upp och tänka
snart på att sätta eget bo. Då delas hemmanet i två
eller tre delar, allt efter behofvet. På det sättet
kan man naturligtvis ej fortgå i evighet. Men nog
räcker landet till för åtskilliga släktled ännu. Ty
här finnas präktiga odlingsmöjligheter på de ändlösa
myrarna. Svåra tider komma nog äfven för de bäst
lottade. Barnskaran ökar sig för hastigt. Ett nödår
kommer emellan. Skogsafverkningen stannar plötsligt
af. Sjukdom tillstöter. Men snart hugga de unga
sönerna i med friska krafter, och äfven döttrarna
kunna ta karlatag.

I stället för timmerforsling kan man slå sig
på tjärtillverkning. På de vidsträckta hedarna
är det godt om rötter efter fallna eller fällda
furor. Ett besvärligt arbete är det visserligen
att ta upp dessa rötter ur marken, att föra dem
till tjärdalen, att klyfva dem, att gallra bort
och plocka ur det bästa. Mera intressant är det
att göra i ordning »dalgropen», den trattformiga
rundel, som skall mottaga tjärveden och förvandla
den till rinnande tjära och kol. Sedan resvirket
härför uppförts mot någon lämplig backsluttning, som
bildar en del af den trattformiga rundeln, lägger man
klufna stockar som botten, därofvanpå nedstampas ett
jordlager, hvarefter man hyflar tjocka träspånor till
trattrundelns glasering i bottnen. Nederst däri öppnar
sig ett hål, där tjäran strömmar ut i en träränna,
vid hvars andra ända tjärtunnan står för att mottaga
den färdiga varan.

Afbrännandet af en tjärdal är förenadt med ej ringa
risk. Det går ej an att låta elden husera där efter
behag. Alldeles som man vid en kolmila måste stänga
af luften och sedan så småningom efter behof släppa
till den i små hål, så förfar man ock vid tjärdalen. I
lugnt väder går detta lätt för sig. Man börjar därför
mot kvällssidan och fortsätter natten igenom. Men då
det kräfves ett par dygn för saken, kan vädret hinna
att växla, så att blåst eller storm inträder. Blir
elden herre, har den ett förträffligt material i den
upphettade tjärveden och den rinnande tjäran. Då är
allt förloradt: arbete, förhoppningar och utkomst. Men
går allt bra, blir mödan lönad. Den ena tunnan fylles
efter den andra, och snart räknar man sina 50–60
tunnor. Tjärdalen afbrännes i början af sommaren, och
då den ofta är belägen långt afsides från landsvägen,
kan man först vid vinterföre forsla tunnorna fram
till järnvägsstationen, där handelsmannen begärligt
tar mot lass efter lass som betalning för sina
varor. Naturligtvis betalar ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1912/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free