- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
281

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mycket land - litet folk af L. BERGSTRÖM

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

både en fiol och en piporgel. Båda handteras flinkt af
bonden själf. Äfven sönerna och döttrarna äro med om
dylikt. De hafva hunnit rätt långt på sitt själflärda
sätt.

Släkten är för öfrigt talrik nog. När nybyggarens
gamla mor dog för 4–5 år tillbaka, räknade man 86
lefvande afkomlingar af henne i rätt nedstigande led
(barn, barnbarn och barnbarns barn). Åtskilliga inom
denna släkt lia slagit sig fram till god ställning
i lifvet. Två af nybyggarens lyra bröder, den äldsta
och den yngsta, äro nu döda. Den senare hade genomgått
Ultuna landtbruksinstitut och var jordbrukskonsulent
inom södra lappmarkerna. Nybyggarens fyra systrar
äro alla gifta på skilda håll. En af dem har visat
tydliga anlag att skrifva vers. Denna talang har också
framträdt hos hennes tio barn. Hennes äldsta son dog
i tidig ålder. Han efterlämnade en hel del skisser
och kväden, införda i olika tidningar. Åtskilliga af
hans bitar vittna om god talang. Hennes äldsta dotter,
en vanlig bondhustru, dog likaledes i unga år. Äfven
hon skref vers »i långa banor». Ett af hennes stycken
återges här som afslutning.

                BONDKVINNANS VISA.

        Jag växte upp så frisk och glad och gifte mig helt ung.
        Till stöd uppå min lefnadsstig jag fick mitt hjärtas kung.
        Den gaf van högt jag skattar än.
        Ty utaf hela skaran män
        Hans like finns ej uti nord,
        Nej, knappast på vår jord.

        Om rätt jag minns, i tio år vi lefvat samman blott,
        Då utaf ödets milda hand vårt sjätte barn vi fått.
        Det var nog en välkommen gäst. –
        Att ta det så, jag tror är bäst.
        Ty hvem kan veta, hvad som sker,
        Kanhända vi få fler.

        I ladugården trenne kor vi ha och får och gris,
        Att sköta detta allt jag vill, och det på bästa vis
        Skall häruti jag lyckas bra,
        Behöfver jag dock städse ha
        God ordning med allt hvad jag gör,
        Och därtill godt humör.

        Mitt göromål i öfrigt är att hela dagen lång
        Raskt ordna om och styra allt och alla på en
        Ge alla mat i rättan tid.
        Än tysta barnens kält och strid.
        Dock tör jag ej på detta vis
        Få något Nobel-pris.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free