- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
283

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett vatten för kanotister af ASTRID CLEVE-EULER

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

ETT VATTEN FÖR KANOTISTER



AF ASTRID CLEYE-EULER

Det var en tid, då trakten utefter de båda
Lule-älfvarnas långa sjökedjor säkerligen var
den mest besökta i Lappland, om ock detta absolut
taget icke ville säga mycket. Lätt åtkomlig kan den
knappast sägas ha varit förrän detta sista år, men
dock lättare än exempelvis Tornedalen, hvars skönhet
då ännu så godt som uteslutande var flyttlapparna –
och flyttfåglarna – förbehållen. Lulevattnen blefvo
därför tidigt föremål för vår då ännu ganska unga
Turistförenings omsorger, och de stadiga små hyddorna,
som inom sina rödmålade bjälkväggar bjuda vandraren
värme och skydd, äro till största delen ett minne
från denna tid.

Men så kom Riksgränsbanan och med den ett nytt
skede i Lapplands historia. Med ett slag öppnades
tillträdet till det härliga Torneträsk, och naturligt
nog förflyttades tyngdpunkten af Turistföreningens
lapplandsintresse till denna nejd, där, såsom vi alla
veta, Föreningens verksamhet till de många turisternas
fromma tagit rent af storartade dimensioner. Under
tiden stod allt så godt som stilla vid Lulevattnen,
hvilka dock i Stora Sjöfallet äga en pärla af
oförgänglig skönhet. Visserligen fullbordades med ej
obetydliga kostnader en ny spångväg från Gällivare
till Porjus, men utförandet af detta arbete lämnade
åtskilligt öfrigt att önska, och vägen kunde aldrig,
såsom ämnadt var, användas som klöfjeväg. Betecknande
nog sade folket däruppe, att entreprenören själf med
största säkerhet ej skulle riskera att släppa ut en
häst på densamma. En annan olägenhet var att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:41:11 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free