Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 / 284 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett vatten för kanotister af ASTRID CLEVE-EULER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

routen via Porjus för den, som endast önskar besöka
Sjöfallet, betyder en mer än milslång omväg. Var
utrustningen stor, sökte man sig därför i allmänhet
den kortaste vägen fram till det s. k. träsket,
d. v. s. till Luleluspe, där den gamle Ivar Tulja
slagit upp sina bopålar. Men då måste spångvägen
lämnas vid Jutsaråva, och sedan återstod fram till
sjön en dryg, högst tålamodspröfvande mil i så godt
som ospångad myrmark, där stigen efter ymnigare regn
befanns upptagen af öfverflödande vattenmassor,
som sökte aflopp. Det var icke utan möda och med
verkligen blandade känslor undertecknad för några
år sedan knogade igenom denna sista och värsta af de
närmare fem milen mellan Gällivare och Lulejaure.


LÄGER VID LULELUSPE. Förf. fot.

Behofvet af bättre förbindelser med Lule vatten
gjorde att en ny route med Turistföreningens
bistånd för ej länge sedan upptogs öfver Linaälf
och Moskajaure (Årsskriften 1909, sid. 302). Såväl
den ena som den andra af dessa vandririgsvägar
har dock säkerligen redan spelat ut sin korta roll
sedan järnvägen, den store omdanaren, numera nått
äfven Lulevatten. Betydelsen af denna vehikel för
utvecklingen kan näppeligen of verskattas; genom den
förändras en trakt mer på ett år än förut på hundra,
och det är i känslan af att vi stå inför en ny tid
i Stora Sjöfallets tillvaro, som jag trott det kunna
erbjuda något intresse att diskutera de möjligheter,
hvilka just för närvarande öppna sig för turistlif och
turistsport på Lule lappmarks väldiga sjökedjor. Mitt
anspråkslösa inlägg grundar sig förnämligast på
erfarenheter, vunna under tvenne somrars kanotfärder
till och ofvan Sjöfallet (1906 och 1911).

Att Stora Lulevatten och dess källsjöar hittills mig
veterligen icke speglat mer än tre kanoter skulle vara
oförklarligt, om icke tillträdet till vattnet varit
så obekvämt som af ofvanstående torde framgå. Dessa
ansenliga sträckor af lugnvatten, skilda genom
jämförelsevis få och korta morkor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>