Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 / 285 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett vatten för kanotister af ASTRID CLEVE-EULER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tycker jag borde locka kanotisterna i vårt land,
så mycket mer som färden leder till våra vackraste
fjälltrakter. Kvikk-jokksleden har ju också befarits
af åtminstone ett kanotande sällskap. Huruvida
F. Svenonii varma maning till
unga sportmän att paddla igenom Hornafvans långa
vattensystem blifvit tagen ad notam, vet jag ej. En
fördel synes Sjöfallsleden kunna bjuda framför
de öfriga här nämnda, den nämligen att kanoten
ej behöfver uppläggas vid själfva inträdet till
högfjällens värld. Lyckas man taga
farkosten upp öfver de båda Sjöfallsmorkorna – och för ett
par personer i sällskap är detta icke svårt – så
öppnar sig åter ett fem-mila vattendrag fram till
Vaisaluokta, där lappar ligga. Från Alemusjaure kunna
afstickare bekvämt göras till jökelmassiven på ömse
sidor om denna vackra sjö.


KANOTEN FRAKTAS TILL LULELUSPE. Förf. fot.

Alltnog, dessa förhållanden föreföllo mig och
min följeslagare så idealiska, att vi beslöto
öfvervinna det dåliga föret i portgången. Med hjälp
af några seniga norrbottningar sågo vi oss också
en bokstafligen vacker dag i stånd att skjuta ut
kanoterna bland stenblocken i det långgrunda vattnet
utanför Tuljas stuga. Framför oss låg den vida,
tysta vattenytan så förtroendeingifvande spegelblank
under värmande sol. Men vädret här kan bjuda på
öfverraskningar. En synnerligen kraftig varning för
lappmarkssjöarnas lättrördhet och nyckfullhet bestods
oss, så snart vi hunnit ett ordentligt stycke ut från
land. En liten nyss vid horisonten synlig molntapp
hann då upp oss och jagade en skur af grofva hagel
öfver kanoterna. Det smattrade olycksbådande på
segelduksdäcken, och kursen sattes ofördröjligen på
närmaste land, då stormbyar på Stora Lulevatten just
ej äro att leka med för oöfvade sörlänningar. Nog
bestodo oss de infödda vikingarna kring stränderna
där uppe någon gång ett öfverlägset löje för vår
försiktighets skull, men jag håller icke desto
mindre före, att man hellre . bör taga med sig litet
för mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>