- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
295

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett vatten för kanotister af ASTRID CLEVE-EULER

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon intressantare vegetation. Från topparna
af de intill sjön liggande fjällen har man en
vild och dyster utsikt öfver Kårsotjåkko och
Kebnekaise-massiven.

Sitas blef den gången vändpunkten för vår resa. Mitt
hopp att i år få genompaddla hela Alemusjaure och
dess fortsättning västerut grusades dels af en
obarmhärtig nordvästblåst, dels af svårigheten att
uppdrifva en ledsagare. Alla karlar voro uppbådade
för ett tillämnadt landshöfdingebesök vid Sjöfallet;
äfven detta strandade dock sedermera på de motiga
vindarna. Halft mot min vilja hölls jag sålunda
kvar i Sjöfallshyddan, men intet ondt etc.,
ty snart anlände ett sällskap unga turister, som
gjorde det så innerligen hemtrefligt i hyddan. Jag
är riktigt rädd att finna det tomt efter dem nästa
gång jag kommer dit! Det bästa af alltsammans var dock
hemfärden. Därmed förhöll sig så, att nämnda sällskap,
när roddarbristen hotade att blifva kronisk, såg
sig nödsakadt att taga sig hem på egen hand. Först
ställde någon vänlig tomte om att en stor lappbåt
låg till hands, hvars ena årblad bar inskriften:
»denna båt får tagas och ros af hvilken som vill
till Jaurekaska»; men hvar taga segel ifrån? Då kom
någon på den utmärkta idén att försöka mitt tält –
och det seglet kunde ej ha passat bättre, om det varit
gjordt för båten. Så in-stufvade vi oss alla i det
nya drakskeppet, togo kanoten på släp och läto med
tillfredsställelse den envisa fjällvinden göra oss den
tjänsten att hastigt och lustigt transportera oss ned
till Jaurekaska. Det var en oförgätlig seglats – och
så billig sedan, som vår kapten med rätta anmärkte.

Ja, nu äro äfventyren slut för denna gång. Men det
skulle inte förvåna mig, om jag en vacker dag lyckades
utfundera någon anledning, som än en gång gjorde min
närvaro vid Sjöfallet oundgänglig. Måtte det gå andra
kanotister sammaledes!

illustration placeholder


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free