Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vinterexpedition till Kebnekaise af ALFRED WAHLSTEDT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi småningom konturerna af den lilla turisthyddan vid
foten af det mäktiga Kierona, som reser sig gråsvart
i snötjockan. Längre än dit kommo vi inte den dagen
för den sena startens skull i väntan på Nia.
Här lämna vi påföljande morgon Abiskojokk och stiga i
tungt före uppför det breda passet mellan Kartimavare
och Tjälmatjåkko och glida sedan utför den långa,
jämna medluten ned mot Allesjaure, lämnande de sista
fjällbjörkarna bakom oss för att icke återse någon
trädvegetation förr än nere i Kalixdalen. Innan dess
ha vi emellertid läskat oss med betydliga kvantiteter
svart kaffe, som Nia kokade öfverst i trädgränsen;
det var ju inte utsikt att få något varmt sedan på
två hela dagar.
Molnmassor vältra ständigt från väster in öfver
Allesdalen, som ser ut som en väldig, ångande
kittel; då och då blottas någon skarp, sollyst
fjällbrant, som i nästa ögonblick åter uppslukas af
snötöcknet. Men skidorna glida godt på det nu jämna
och hårda snötäcket, glättadt af frostkristaller,
och Nia lotsar lugnt och säkert genom dimman. Under
högsommaren drifver Nia sina renar här uppe och känner
väl hvar fjällknatte, men vintertid har han aldrig
varit här. För hvarje glid han tar, ser jag i spåret
en liten grop; så bukta sig de klena skidorna under
den väldiga bördan.
Litet före mörkningen äro vi framme vid den af
Turistföreningen uppförda torf kåtan vid södra
änden af Allesjaure. Den var naturligtvis full
med snö. Nia hittade emellertid ett slags skofvel
af sammanbundna renhorn och började bearbeta snön,
men det tog dåligt. Vi gripa till yxan, men inse
snart det hopplösa i att bit för bit försöka nedgöra
den kompakta snömassan. Återstod intet annat än
att finna sig i det oundvikliga och dela rum med
inomhusglaciären öfver natten.
Den mesta snön hade yrt in genom den otäta dörrluckan
och låg innanför den i en hög drifva; där bakom var
snölagret tunnare, och där bredde jag ut min sofpåse
och kröp in. Hade just börjat somna, då jag plötsligt
får en förnimmelse af att bli innebränd. En tjock,
kväfvande rök fyller kåtan, och jag hör, hur Nia
dyker ut genom hålet ofvan snökammen.
Jag rullar mig ned mot vinkeln mellan kåtaväggen
och snögolfvet för att dra luft och ryter åt Nia att
sparka upp ett draghål.
Sannerligen hade han inte en eld där midt i snön, af
några riskvistar han lyckats peta fram och kaffepannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
