- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
308

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vinterexpedition till Kebnekaise af ALFRED WAHLSTEDT

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
DET INNERSTA AF KALIXDALEN. Förf. fot.

Kl. 7,15 e. m. voro vi åter i hyddan. Uppstigningen
hade tagit 7 timmar 20 minuter, nerfärden 3 timmar
15 minuter.

*



Något mer fingo vi sedan icke se af fjällen, som
nästa dag åter voro insvepta i snötöcken.

Ännu ansågs dock icke Signevagge vara tillräckligt
rekognoscerad; återstod att pröfva möjligheten att
med stegjärn forcera den stängande klippbranten. Vi
följde nu till en början jokken, som i botten
af en djupt nedskuren kanjon störtar utför
Signevagge. Skidorna togo vi på axeln lör att ha nytta
af dem på andra sidan branten och kunna undersöka
de båda pass, som därifrån leda upp mot Kebnekaises
hufvudmassiv.

Det gick betydligt säkrare än med skidor, och
Nia är morsk efter gårdagens framgångar. Men de
lodräta klippstupen i snösidan nedanför oss bli
allt allvarligare och branten allt tvärare; den hos
lappen djupt sittande motviljan mot »styggfjellen»
börjar göra sig gällande. – Ingenting är naturligare
än denna motvilja; slinter lappen i en fjällbrant
och icke är försedd med några tillhyggen på
händer eller fötter, är han i regel gifven till
spillo. På de mjuka, hala renskinnsskorna, päsken och
skinnbyxorna glider han med otrolig fart utför
is- och snöslänterna.

För att lätta Nias bekymmer tar jag äfven hans skidor
på axeln, och vi stiga mot klippbrantens krön, vid
hvarje steg huggande oss fast med isyxorna. Då glider
i ett obevakadt ögonblick Nias staf ifrån mig och
försvinner i djupet. Det där exemplet demoraliserade
Nia fullständigt. »Nog ser jag, att du kan gå där,
men om ingen annan kan gå där, hvad nyttar det då
till!» Och så blef det tvärstopp. Men Nia visste inte
hvad ett par goda stegjärn duga till och blef därför
mäkta häpen, när jag lämnar hela fånget med skidbråte
åt honom, sätter mig ned och åker i väg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free