Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 / 309 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vinterexpedition till Kebnekaise af ALFRED WAHLSTEDT

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utför branten, som här var fri från tvärstup, medan
snön sprutar om mig. I rätt tid sätter jag de 16 mer
än tumslånga järnklorna i snösidan och stannar, där
hans staf borrat sig fast under snön och bärgar den.

KALIXDALEN FRÅN FOTEN AF TUOLPAGORNI.
Förf. fot.

Att ensam fortsätta öfver den sista och svåraste
branten in i de af snötöcken omsvepta höjdpassen hade
jag ingen lust till, särskildt som jag icke var säker
på att kunna ta återvägen utför samma brant. Var
då intet annat att göra än att försiktigt klifva
tillbaka i de gamla spåren, spänna på skidorna och
rutscha ned i Kalixdalen igen, med den erfarenheten,
att Signeyagge inte ens vintertid bör betraktas som
framkomlig.

Följande dag hade töcknet lättat, men molnmassor
drefvo för en rätt stark vind öfver fjälltopparna
och nödgade oss att öfverge vår plan att kringgå
Kebnekaises och Kaskasatjåkkos sammanhängande
fjällparti genom Ladtjo-Tjäktja-, Kaskasa- och
Tarfaladalarna.

Vi fingo låta oss nöja med hvad vi fått af högfjällen
denna gång och lämna vårt präktiga logement och den
lilla kullen invid hyddan, där efter dagens äfventyr
vi njutit aftonens stillhet och fjälldalens ro och
lyssnat till viddernas tystnad, medan himlen lyst
blekröd bakom Signevagge och de blåa skuggorna tätnat
långt ner i dalen.

Med lättad packning drogo vi i snabba marscher längs
Kalixälfven och öfver dess långsmala sjöar ned till
bygden igen. Hvilade öfver natten hos finnen Stålnacke
i Paitasluspa, där Nia ändtligen fick äta sig belåten
på renkött, sedan han de senaste tre dagarna varit
nödsakad att dela min kost af ärter, nötter, ris
och frukter. Hårdt för en lapp, men Nia var tålig,
när det inte gällde att klättra i hala fjällbranter.

Vid norra älfstranden ser Nia andra dagens morgon
genom snötöcknet, som ännu förföljer oss, röken
från hemkåtorna vid Laukuluspa, men låter dem åter
försvinna bakom sig utan protest; han måste till
tåget i Kiruna med packningen först.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>