- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
362

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valle härads turistförening af F. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är fallet – förekomma i en enkel eller för våra ögon
ovanlig dräkt samt tala ett språk, som är svårt att
förstå.

Låtom oss gå till oss själfva! – Där du själf
som främling blir ovänligt bemött, blir prejad
på penningar, blir föremål för skratt och åtlöje
samt utsatt för om råhet vittnande åthäfvor, ord
och handlingar, där trifs du ej, dit vill du icke
åter och du afråder säkerligen också dina vänner
och bekanta från att resa till en sådan trakt och –
hvad värre är – till ett sådant land!

Nej! låtom oss alla, vallehäradsbor, tvärtom täfla
med andra och hvarandra uti att visa främlingar,
det vi och våra barn fått en sådan uppfostran,
ett sådant sant upplyst sinne, att vi kunna uti
ifrågavarande hänseenden förtjäna att ställas uti
främsta ledet bland läns- och landsboar! Korteligen,
låtom oss göra hvad vi kunna för att främlingen skall
trifvas hos oss: lämna honom så goda anvisningar,
upplysningar och råd som vi kunna, då han vänder sig
till oss; taga skäligt betaldt för de varor och de
tjänster vi på hans begäran lämna; betrakta såsom vår
gemensamma egendom de hviloplatser, fasta vägvisare,
anslag o. d., som genom styrelsens och andras försorg
anordnas till såväl vår som främlingens trefnad och
fördel.

Ja, låtom oss i dag besluta – allvarligt besluta hvar
för sig – att göra allt hvad vi förmå för att vårt
lilla vackra härad må blifva kändt och välkändt. Det
är nämligen af stor betydelse för oss som nu lefva
och säkerligen ej mindre för våra efterkommande, om
det vidt och bredt blir bekant, icke allenast för sin
naturskönhet, sina fornminnen, sin fruktbarhet m. m.,
men framför allt för att befolkningen här är hygglig,
välvillig, rättskaffens och behaglig att lefva
bland. – Till sådana trakter komma gärna människor
af samma sinnelag. Ju bättre och vidsträcktare vårt
härads allmänna rykte kan bli, desto flera söka sig
hit för att se – ja, för att nedslå sina bopålar. –
Turistväsendet, väl af oss gemensamt vårdadt, kan
och bör tillskynda oss, våra barn och barnbarn stora
oberäkneliga både andliga och materiella fördelar.»

Slutligen tillåter jag mig att yttra några ord om vårt
torn och dess egentliga ändamål. Ja, det är uppfördt
för att man skall se vidsträcktare – visserligen – men
detta har dock icke varit själfva grundtanken. Nej,
man har velat något mera.

De tänkespråk som där äro uppsatta torde påvisa,
eller åtminstone antyda, att man äfven velat fästa
uppmärksamhet därpå, att människan icke lefver blott
af bröd, att hon äfven har en trängtan efter andlig
spis. Man har velat däruppe tillropa henne att se,
beundra och tacka Gud.

Vi »vallehäringar», som älska vår Billing, våra
många sjöar, våra forntidsminnen, sådana som Axvalla
ruiner, Höjentorp, alla våra grafvar från stenåldern
och senare, vår härliga Värnhems klosterkyrka, vår
fruktbara, lättbrukade jord m. m., vi som åtnjuta
lyckan att lefva och bo här
– vi borde särskildt känna oss tacksamma
och manade att med vår bästa vilja söka lyda Herrens
vilja, uttalad i Hans evigt bestående bud.
– Ju mera vi så tänka och göra, ju
lyckligare känna vi oss – det är min under 72
år vunna lifserfarenhet. Jag som i 45 år bott här
kan ju icke ha många år kvar bland Eder, men
mitt hjärta har manat mig att i dag delgifva denna min
lifserfarenhet för Eder, mina kära »vallehäringar».

Den som häruppe icke kan eller vill se något
gudaskönt, utan blott ser och känner sitt eget stora
breda »jag», må han stanna några timmar till dess
stjärnorna börja tindra och deras ljus tager öfverhand
öfver af tonrodnaden – må han då erinra sig eller veta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free