Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kulturhistoriska minnen från Medelpad af H. CORNELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DOPFUNT I ALNÖ KYRKA.
tryckta arbete att i Selånger fanns bl. a. Jacob
Ulfssons vapen måladt i koret. Kanske hade någon
medlem af Abertus-pictor-skolan sträckt sina färder
ända hit upp till S:t Olofs hamn som Selångersfjärden
– då en vik af hafvet – kallades.. Af denna återstår
nu blott den yttre delen, Sundsvallsfjärden. S:t Olofs
hamn få vi tänka oss som hufvudort för Medelpads
sjöfart under denna tid, och vi äga ännu spår af
denna handel i de gotländska dopfuntar och andra
föremål, härstammande frän främmande kuster, som
landskyrkornas frid bevarat åt oss. Utan tvifvel ha
de från Gotland kommande fartygen sökt sig in just
här i S:t Olofs hamn. En gotländsk dopfunt äger Torps
kyrka, en annan finnes i Stöde, som är jämförelsevis
rikt på värdefulla konstverk både från medeltiden och nyare
tid. Bland annat förvaras där en S:t Annabild,
som äger sitt särskilda lilla intresse. Man känner
en skulptör, Haken Gullesori, verksam i dessa
trakter omkr. 1500–1530, och på likhetsskäl måste
denna S:t Annabild tillskrifvas honom. Nu finnes
en räkenskapsbok för dessa år från Stode kyrka
bevarad i Västernorrlands läns museum, i hvilken
denna S:t Anna säges vara betald år 1528, således
ett år efter reformationens införande. Äfven en
annan bild, nämligen S:t Görans, omtalas (år 1521)
i denna bok. Riddar Göran har nog fått det
svårare under tidernas lopp,
SELÅNGERS KYRKA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Oct 11 12:41:11 2022
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0428.html