- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
84

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med godt samvete rekommenderas såsom lämplig både
hufvud- och anhaltstation för seglare på Vättern.

En liten lättvänd seglare kan äfven i hårdt väder våga
sig in genom norra hamnöppningen utan lots; den södra
är grund och trång och bör därför under svårare
förhållanden icke användas. Den, som anser sig behöfva
anvisningar och handräckning vid landningen, får sådana af
hamnvakten, om han lägger bi utanför och »lurar».

Den, som kommit öfver gränsen till södra Vättern, vill
sannolikt se, hur det ser ut på västgötasidan på ungefär
samma breddgrad, och styr då öfver till Enebågens fyr, som
har den viktiga uppgiften att vägleda natlseglare förbi det
farliga grundet Flisen och de grunda stränderna både
norr-och söderut. Fyren är en liten fotogenfyr, som ligger på
en låg och spetsig udde, inbäddad bland buskar och träd.

Söder om Enebågen är en bra redd vid vindar från nord
och väst. Skulle någon vilja ankra norr om udden, måste
han se väl upp icke allenast för det långt utskjutande
landgrundet, utan äfven för lämningarna af en ännu längre
brygga, som användes på den tid, då de i närheten liggande
stora torftagen tillgodogjordes.

Den något längre norrut liggande Kråksviken ser både
på sjökortet och i verkligheten lockande ut för en liten
seglare. Det låga förlandet med de bakomliggande
blånande höjderna gör sig synnerligen vackert, och
ingenting synes hindra att ankra upp vid den lilla vackra Sidön,
men där finnes så mycket undervattensstenar, både norr
och söder och öster om ön, att den som försöker, är glad
att komma ifrån utan allvarligt äfventyr.

Hela stranden rundt Kråksviken är en ett par meter hög
mosslagg med inbäddade rötter af hufvudsakligast furu i
sådan mängd, att de äro föremål för brytning till vedbrand
med särskildt för ändamålet byggd pråm med vindspel.
Visserligen är sjön utanför grund, så att vågornas kraft i
hög grad brytes, men det är dock ett problem af intresse
att söka lösningen på, huru denna stora mossbildning
kunnat uppstå och huru den kan hålla sig kvar mot
vågsvallets och isgångens påverkan.

Med det föregående hafva stränderna vid norra Vättern
fått en skisserad belysning, men den egentliga stråkvägen
norrut följer icke någon af stränderna utan går mellan
båda Rökneöarna med den lilla måleriskt belägna fyren på
Lilla Orrholmen såsom ledstjärna. På väg upp mot denna
fyr ser man om styrbord långt ute i sjön en ensamstående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1913/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free