Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tor. 207 meter når dess yta öfver hafvet, men mera än
hundra meter högre stiga flerstädes dess Strandberg. Och
det är som hade skaparen varit lekfull, då han under
seklerna lät Stråken dana sin karaktär, ty under det djup
barrskog täcker dess östra strand, så är den västra som en
enda solskenslek af löfklädda hagar, af runda ängskullar
och lummiga, mjuka parker.
Den långa Stråken är källsjö till Tidan, som drager
norrut genom västgötabygd.
Nå, detta blott som en orientering! —
Vi, d. v. s. Gubben, Öllan, Smalben, Greta och
författaren, purrades en solgrann morgon och spände packningarna
på ryggen. Det gällde en fotvandring rundtomkring den
romantiska sjön. Naturligtvis skulle vi inte nattetid sofva
under sotad ås — däri låg föga romantik — och därför
instufvades också vårt fyrkantiga, låga tält. Förutom litet
konserver och annat för lifvets nödtorft erforderligt hörde
också några metspön till packningen. De kunde vara bra
för provianteringen, och Gubben hade lofvat bära dem.
Naturligtvis var kameran med.
Det gick upp mot Nykyrka. Öllan, Smalben och Greta
gingo i täten och sjöngo sin vandringsvisa. Till en början, ja;
ty senare, då julisolen tog sig för att alltför häftigt fixera oss,
blef sången allt mattare, för att till sist dö bort i ett tyst
mediterande öfver hettans inverkan på den mänskliga
organismen. Vid afvägarna rådfrågades vår trogna vägvisare kartan.
Nykyrka är precis hvad namnet anger. Men därför är
den ingalunda, hvad troligen en ensidig antikvitetsentusiast
skulle säga, ointressant. Tvärtom. I sin prydliga bruna
trägotik är den både till sitt yttre och inre ett vackert och
intressant tempel, om också här saknas de gamla minnena, som
eljest ofta ge landskyrkorna deras stämningsfulla prägel.
På kyrkogården står en samling ganska egendomliga
graf-vårdar. De äro af smidt järn med emblem af hammare,
tänger och städ, hvilka hänga ned som prydnader. Dessa
gamla grafvårdar bevara minnet af aflidna ryforssmeder.
Fordom lågo dessa under kyrkan, men då en ny sådan
uppbyggdes för ett ijugutal år sedan, fingo de gamla
smederna sin hviloplats här ute. Det är en bit kultur dessa
»grafstenar».
Men det gällde att uppsöka en god bad- och
middagsplats. Efter uppehållet vid kyrkan satte vi därför åter
kurs mot norr. Solen stack hårdt, och som den snart stod
rätt i landsvägen, som skar sitt ljusa band genom den hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
