- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
97

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hänförelse skapade sina heliga gestalter, men dock fulla
af stämning.

Man stannar i andakt inför den landtlige konstnärens
skimrande verk, man värmer sig vid hans naiva, men
hänförda skilderier och man önskar, att den stora bokens
bilder måtte äfven i vår torra tid få flera färgtolkare, som
kunde från de kalla kyrkväggarna tala till hjärtana så som
denne naturkonstnär har kunnat det.

Äfven en vacker samling epitafier och sköldemärken
innehåller det lilla templet, de flesta samlade i sakristian.
Man ser här vapensköldar af ätterna Lilliecreutz, Ribbing,
Printz, Stjerna, Grip, Trolle, Mörner, Bonde, Oxehufvud m. fl.

Men vi måste återvända från fädernas tid till vår egen
och till vår lilla motorbåt, som stod och puttrade vid
landsvägsbron, som går öfver Stråkens sydligaste del.

Efter två kilometers marsch nåddes båten,vvårt
vandrar-sällskap embarkerade och stäfven sattes norrut mot
utgångspunkten.

Genom fräsande bogvatten skar den sin väg längs vår
gamla, kära Stråken, och vi fingo ännu en gång vinka
farväl åt våra vackra uddar och våra skogsbackar, där vi
njutit timmar af friluftsglädje midt i en strålande vacker
natur. Och när vi passerade Sundsereds udde, stod hela
gårdsfamiljen och vinkade under lummiga träd.

På aftonen nådde vi Mullsjö.

Men när jag vill, kan jag se bilderna från några glada
friluftsdagar i vår vackra svenska natur, och då hör jag
också tonerna från våra flickors vandringsvisa:

»O mänskor, förglömmen Eder gråt, gråt, gråt,

Och kommen och följen oss åt, åt, åt!

Vi nu skola gånga

Att solskenet fånga.

O, — — kommen och följen oss åt, åt, åt!»

Ja, få se nästa sommar!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1913/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free