Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utom Visby förstås finns i vårt land ingen stad, som
bättre än Vadstena bevarat prägeln af en längesedan svunnen
tid. Hvilken mäktig stämning af förgängelsens helgd hvilar
inte öfver grafvarna, som gömma sig i det skuggiga dunklet
under de gamla, lummiga träden rundt klosterkyrkans
murar! Kan man inte närapå ännu vänta sig få se en blek
munk smyga gatan fram utefter den krokiga
klostergårdsmuren, hvars tegelstenars munkförband visar dess medeltida
ursprung? Hvilken förhärdelse mot minnenas förtrollning
skall det inte vilja till för att, som en akademiskt bildad (!)
stadsbo lär ha gjort, bygga sitt hemlighus uppe på denna
vördnadsvärda mur!
En del minnesmärken kan man ju nöja sig med att ta
i förbifarten — så det tornprydda, urmodiga rådhuset, det
moderniserade, till vanligt boningshus använda
Engelbrekts-huset, det däremot i sitt yttre alldeles medeltidsartade, fast
äfven bebodda Mårten Skinnares hus, den till
läroverksbyggnad omdanade Rödkyrkan med sitt gamla vackra
tegelstenstorn. Men lika fort går
det inte att bli färdig med en
del annat: klosterkyrkan,
hospitalet och slottet.
Birgittas klosterkyrka, den
efter sitt byggnadsmaterial, den
blågråa kalkstenen från
Omberg, nämnda Blåkyrkan — ja,
den förtjänade sitt eget kapitel.
Den stora byggnaden
imponerar redan i sitt yttre, trots
bristen på torn — den har endast
en takryttare —, men ännu
mer i sitt inre genom det stora,
enkla rummets mäktiga
skönhet, ehuru där visserligen finns
mycket, som försvagar den
ålderdomliga karaktären:
framför allt altarskranket,
predikstolen och bänkarna i skinande
ek, som trots sin stilrena gotik
verka alltför mycket modernt snickeriarbete, men också
mycket annat, som utrymmet här ej medger mig att ens antyda.
Vi togo kyrkan rätt grundligt i beskådande och njöto af
dess stora rikedom på intressanta och vackra minnen:
de bevarade små helgonaltarna, de mystiska biktgluggarna
TYPISK GATA I VADSTENA.
I. Berggren fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
