- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
128

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anledning af det föga lofvande vädret icke utan bekymmer
för den planerade fotvandringen, somnade vi in för att

möta en ganska osäker morgondags öden.––––––-

9 juni. Emellertid visade sig våra bekymmer fullkomligt onödiga.
Den följande morgonen — det var en söndag — bjöd på
ett för fotvandring alldeles ypperligt väder: himmel,
betäckt af lätta moln, och frisk vind, som mildrade värmen.
Det blef också en härlig vandring! Fullt »uppgångna»
voro vi nu, och det gick utmärkt att gå — under tonerna
af »Lilla skara» eller någon annan inte synnerligen
melodi-fager gånglåt, framskapad ur rossliga målbrottsstrupar, eller
ett par scoutledares rytmiskt eggande: »vänster — höger
vänster — höger — ett — tu — tre — fyra!» Att takten var
rätt rask, kan man förstå, när vi marscherade den första
och drygare väghälften, den väl l1^ mil långa sträckan
Ödeshög—Sjöberga, på precis 21/2 timme. Den senare
hälften af vägen tog väl något längre tid, på grund af en
afstickare upp till Brahehus. Men inberäknadt V/2 timmes
rast vid Sjöberga tog hela den 3 mil långa marschen föga
öfver 7 timmar i anspråk.

Denna väg från Östergyllen in i Småland utmärker sig
för en äfven i vårt
vackra land
sällsynt skönhet och
borde
uppmärksammas af
naturvännerna mer, än
jag tror är fallet.
För egen del
saknar jag ord för att
måla den
hänryckning, jag kände
öfver all härlighet,
den bjöd. Första
fjärdingsvägen från
Odeshög är ju inte
märkvärdig, men
sedan går vägen i
den vilda
gränsskogen Holavedens tvärbranta stupning ned mot Vättern,
på -många ställen insprängd i klippan. Till vänster ofta
alldeles tvärbrant uppstigande branter till en höjd af säkert
åtskilligt öfver 100 meter, till höger ansenliga stup rakt
ned i vattnet. Och hela denna sluttning — uppåt som

VÄGPARTI MELLAN ÖDESHÖG OCH GRÄNNA.

A. Adolfsson fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1913/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free