- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
129

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nedåt — insvept i den rikaste växtlighet: allvarlig barrskog
högt på klintarna, yppiga ekar, lindar och hasslar klängande
i skrefvorna. Rätt som man går, hör man det porla och
rassla under löfverket, och där detta glesnar, ser man så en
liten bäck i höga språng kasta sig utför bergsidan. Jag vet
inte, hur många bäckar man passerar under denna
vandring; få äro de inte. Men så mycket färre äro gårdarna —
utom närmast Ödeshög, där Östgötaslätten ännu kämpar
med det klippiga höglandet, och närmast Gränna, där
bergen dragit sig tillbaka och vägen löper öfver en liten
sällsynt bördig slättremsa utmed stranden förbi Uppgränna by
och Vretaholms herrgård. Det förminskar inte det vilda
intryck, man får af den ödsliga skogsbygden, att man på
denna väg passerar ej mindre än två minnesstenar öfver
mördade vägfarande.

Uppe på en skroflig klippa ofvanför Uppgränna afteckna
sig mot himlen de trotsiga konturerna af Brahehus. Ruinen
af det af gamle grefve Per till änkesäte afsedda slottet tar
sig nerifrån landsvägen ut snarlik en åldrig Rhenborg; dess
förvittrade härlighet erbjuder dock på nära håll inte mycket
af intresse. Men utsikten där uppifrån öfver Vättern med
den långsmala Visingsö i sin famn är bedårande. Det dis,
som på morgonen hvilat öfver sjön, var nu bortblåst, och
den strålade djupblå i sommarsolen.

Och slutpunkten för dagens vandring, Gränna, hvilken
underbar stad! Bland vårt lands alla tilltalande
småstadsidyller finns helt säkert ingen, som på ringaste sätt kan
mäta sig med Gränna. Jag vet ingenting, som liknar denna
förtjusande lilleputtstad, utsträckt tätt efter bergsroten. Jag
blir glad, bara jag tänker på dess långa hufvudgata —
som naturligtvis heter Brahegatan — med sina blommande
förgårdar framför husen och sina pyramidpopplar; eller på
dess nätta och prydliga små hus, som inte alls påminna
om de schablonlådor, som eljest äro typiska för den svenska
småstaden, utan ha sitt alldeles säregna, gammalmodigt
hemtrefliga tycke, kringslingrade som de ofta äro af vildvin
och klangrosor. Jag blir glad, när jag tänker på dess
sluttande torg med sina rader af hvitblommande
hästkastanjer och det svarta, branta berget bakom; på dess
pittoreska kyrka och dess lilla förtjusande park omkring
den forsande bergbäcken; på dess yppiga täppor, där
päron- och mullbärsträden frodas i lä af berget — tyvärr kommo
vi dit för sent för att få se päronträden blomma — eller
på dess härliga bergsstigar där högt ofvanför taken. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:20:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1913/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free