- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
138

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oss ånyo ner till turisthotellet. Och inom kort sitta vi
åter på våra remmalag och skaka mot Jönköping.

En sådan där färd på remmalag erbjuder för en skara
lefnadsglada pojkar ett alldeles särskildt nöje. Det är
nämligen förtjusande roligt att midtunder farten hoppa
af vagnen, springa ett stycke utmed den och så plötsligt
åter kasta sig upp därpå. Kan man så, medan man springer,
rycka mössan af någon kamrat, som sitter kvar, och kasta
på dikesrenen, så att denne måste hoppa af och ta reda på
den, har man ändå roligare. Och får man då se mössans
ägare på jakt efter sin tillhörighet själf stupa kullerbytta
utför dikesrenen, har man allra mest roligt. Kära »Pricken»,
minns du ditt olycksöde? — Verkliga kraftprof i springning
bredvid vagnen utfördes den dagen af flera — det
var nog mer än en, som på det sättet gnodde den ena
kilometern efter den andra.

Så hade vi en stund kvar i staden — att befria oss från
landsvägsdammet och äta middag samt äfven något litet
ytterligare titta oss omkring. Staden gjorde ett rätt
storstadsmässigt intryck, särskildt de centralare delarna med
sina lifliga affärsgator och sin härliga plantering — den,
där slottet förr låg och nu residenset, och där Viktor Rydbergs
byst utgör förnämsta prydnaden. Byggnadssättet är
ju i allmänhet jämförelsevis oansenligt, men man minns
de trefliga villorna uppåt Dunkehallar, de ärevördiga gamla
ämbsjsbyggnaderna i östra stadsdelen — hofrättshuset och
rådhuset —, läroverkets stora, ännu ej färdiga nya palats,
den stora hotellbyggnaden nere vid hamnen o. s. v. Att
staden ligger på näset mellan tre sjöar kan ju ej annat
än höja dess utseende; men det är skada, att den ligger
så lågt.

Kl. 5 e. m. äro vi färdiga med Jönköping och ånga med
»Svedudden» ut på Vättern. Vi ha nu samvetsgrant studerat
sjöns östra sida och taga alltså på hemvägen den
västra. Att inte ha tagit den västra först är nog en svaghet
i resplanen, ty om också vacker äfven den, är denna
västra strand dock tam till sin natur bredvid den östra
och har ej heller så många kulturhistoriska märkvärdigheter
som denna att bjuda. Och helst bör man ju gömma
det bästa till sist. Men tidtabellerna hade nödgat oss att
bestämma ruten på det sätt vi gjort.

Målet för kvällen var Hjo. Dit är från Jönköping bortåt
7 mil, skulle jag tro, alltså en rätt lång ångbåtsresa, allra
helst när man väljer en ångbåt, som lägger till vid en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:20:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1913/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free