Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vapen, imponerade genast. Efter att ha följt grafven ett
långt stycke fortsatte vi genom den hemlighetsfulla »mörka
gången» in mot fästningens inre delar. Området här innanför
murarna är
kolossalt: vi
ströf-vade omkring
där mellan fyra
och fem timmar
och kunde nog
ha ströfvat
mycket längre, om
vi stått ut. Här
finner man en
hel stad med
mycket vackra
och vidsträckta
planteringar och
en stor mängd
byggnader af
o-lika slag: förrådshus, ämbetslokaler, logementshus,
bostadshus för officerare etc. Den förnämsta af dessa byggnader
är Slutvärnet, enligt uppgift Sveriges längsta byggnad, i
hvars midt man finner den enkelt verkningsfulla kyrksalen
med sitt krönande torn — Sveriges troligen enda flaggprydda
kyrktorn — med sin utmärkta öfverblick öfver
fästningsområdet. Murarna liksom Slutvärnet äro uppförda af vacker
ombergskalksten och af en storslagen arkitektonisk verkan.
Särskildt togo vi de väldiga förråden af kanoner och
haubitser i noggrant betraktande, studerande de olika
modellerna under sakkunnig ledning. Det var en af pojkarna,
som visade sig vara fullkomlig expert på området. Och
noga genomgingo vi ock de båda stora nybyggen vid
stranden, hvilka vi sett från ångbåten; det ena af dessa visade
sig vara ett spisbrödsbageri af ett i vårt land fullkomligt
enastående inventiöst slag, det andra ett
spannmålsmagasin, som var ett enda högst kombineradt maskineri af de
mest fyndiga uppfinningar.
Sedan af kommendanten i egen person utverkats tillstånd
att bese fästningsanläggningarna på Vaberget, lämnade vi
fästningsområdet, gingo tillbaka attx äta kvällsvard på
gäst-gifvargården och tågade så därifrån den bortåt en
half-timme långa vägen genom den resliga tallskogen till
Volon-tärskolan, där vi fått nattkvarter oss anvisade i
officers-volontärernas logement. Sängarna voro kanske inte af be-
SLUTVÄRNET, KARLSBORG. A. Sjöberg fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
