Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN SMÅLANDS NATUR- OCH
DJURLIF
af ARVID KNÖPPEL
höstas fick jag en vänlig skrifvelse från
Svenska Turistföreningens årsskrifts redaktör med
begäran om att jag för årsskriftens räkning
skulle skrifva några sidor med skildringar från
Småland. Man hade nu på länge ej haft några
sådana från detta landskap. Jag tog mig en
lång funderare på saken, tänkte till slut rent af skrifva ett
af böjande svar. Hur skulle väl jag våga skrifva någon
turistskildring från Småland, jag som aldrig sett något af det
landskapet från turistens ej ovanliga synpunkt landsvägen!
Ty den som närmare vill se naturen och lämnar allfarvägen,
måste vara skogsvan och hafva kompassen i hufvudet
— åtminstone i det allra mörkaste Småland — i annat
fall råkar han ohjälpligt vilse i skog och kärr och
slingrande myrkanter, som villa bort värre än alla labyrinter.
— Själf har jag aldrig gått tio steg i Småland med turistens
ränsel på ryggen och kommer med all säkerhet ej heller
att förspörja någon större lust att göra det i framtiden.
Då är en automobilfärd trefligare, bekvämare och mera
tilltalande, i synnerhet om vagnen har ett bra och
skyddande suntält mot landsvägsdamm och regn. Jag
föredrar bensinlukt framför landsvägsdamm. Ty jag rent af
afskyr dammiga landsvägar och går dem ej gärna utom
då jag är tvungen därtill eller till och från jakterna, men då
alltid i morgongryning eller kvällsskymning. De äro då
mera trefliga och tilltalande. Man ser då mindre af
fulheten, ty en landsväg i Småland — liksom nog i många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
