- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
161

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men innan vi hinna fram, åker höken i väg långt utom
håll och det hackiga drefvet går igen i små bukter bland
gransnärjet. Haren är skrämd och törs ej ut ur de
skyddande granbuskarna. Skada att vi ej fingo höken, det hade
varit roligt!

Se där kilar haren öfver gläntan. Pang! — Allstod!
Öfver skogar, mossar och fällor ljuder jägarhornets
smattrande dödsfanfar i den lugna vinterdagen.

Nej men se, så den stackars jösse blifvit tilltygad af de
krokiga hökklorna! På skuldror och rygg gå långa
blodiga repor liksom dragna med skarpa knifvar kors och
tvärs och den hvita underullen är utdragen här och där
på den släta mjuka pälsen liksom utdragna vaddtussar i
refvorna på ett sängtäcke. Stackars jösse, då äro vi
jägare barmhärtigare varelser än dina fiender bland djuren,
som lefvande slita dig i stycken! Hundarnas dref på dina
slag roar dig, det synes, och det är din fröjd, då du
genom krumbukter och afhopp kan villa bort och skratta åt
dem, där du sitter emellan ett par risiga tufvor. Och går
det upp igen, springer du på en jägare och dör, innan du
ens vet, att du redan tagit steget ut i det okända. — Det
skulle vara skönt att på så vis få dö en hares död en gång,
tycka nog många af oss jägare. Dö innan ens skottets
knall nått våra öron, dö i Guds härliga fria natur.

Ute på den stora röjningen, där ungskogen växer hög,
blixtra solstrålarna i iskristallerna på rimmiga tallbuskar,
och löfträdsdungarna, som kanta fällan, lysa rimmiga och
ludna i sina bländande, blåhvita frostslöjor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1913/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free