- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
169

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OLYMPISKA SPELEN I STOCKHOLM 1912. 169

fordringarna på stil, omfattning och permanens, och så
lyckades man slutligen, oaktadt de från början så begränsade
tillgångarna, att lösa en mera fordrande, men också mera
nationell uppgift, nämligen att uppföra en monumental
byggnad, som kunde bestå för mansåldrar. Platsen blef också
en annan. Med svidande hjärta, men med oegennyttig
själfuppoffring, läto Idrottsparkens män sin så populär
vordna idrottsplats skatta åt förgängelsen och lämna plats
åt detta härliga stadion, som nu utgör en af hufvudstadens
sevärdheter och hvaröfver vi svenskar med skäl kunna
vara stolta.

Den invigningsfest, som firades i maj då Stadion för första
gången öppnade sina portar för svensk ungdom, skall sent
glömmas af de män och kvinnor, som hade lyckan öfvervara
densamma; det var en svensk fest, hvarvid allas hjärtan
slogo af gemensam fröjd, då ungdomsskaror, Sveriges
framtid och hopp, tågade förbi med blågula flaggor i händerna,
med taktfasta steg och tillförsikt i blicken. Månget öga
tårades vid denna för fosterlandsvännen upplyftande syn —
och alla utan undantag voro i den stunden varma
fosterlandsvänner. Ja, där stod vårt vackra Stadion, grundadt
på svenska motiv, klädt i svenska flaggor, färdigt att kort
därefter mottaga deltagarna i Olympiska spelen.

Den 6 juli 1912 var den stora dagen, då återigen Stadions
åskådarläktare fylldes till sista plats af en högtidsklädd
publik, som fick bevittna det enastående, storartade
skådespelet af nationernas förbimarsch vid det högtidliga
öppnandet af Olympiska spelen i Stockholm — en tilldragelse
som måhända aldrig återkommer i vårt land, enär täflan om
äran att få anordna dessa spel är stor nationerna emellan.
Man såg då defilera urvalet af det bästa hvarje land kunde
uppställa på täflingsbanan. Det var en samling kraftigt
byggda män, alla väl förberedda till den stundande
drabbningen och fast beslutna att uppbjuda alla sina krafter för
att hedra sitt land och komma nationalflaggan att blåsa
som segertecken på någon af Stadions tre prismaster. Men
äfven kvinnorna voro med vid denna uppvisning af de
civiliserade folkens fysiska utbildning vid tjugonde seklets
början, och detta deras deltagande gaf ökadt värde och finare
prägel åt vår idrottsfest. Det var i gymnastik och simning
som det kvinnliga elementet gjorde sig så vackert gällande.

Stadion hade vid detta tillfälle en helt annan karaktär än
vid invigningsfesten; det hade nu blifvit en internationell
samlings- och mötesplats. De många olika nationsflaggorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1913/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free