- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
199

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag når Höstsätern, inte bara säter numera utan två
gårdar, den ena stor och präktig (18 kor och 4 hästar!) —
och storvänligt folk. Ynglingen Magnus följer mig och bär
matsäcken i sin spånkont. — Alltjämt genom skog, nu
kronopark. Träden äro fläckvis märkta — ibland också
af märgborren; ett par tre grenspetsar äro roströda, hela
tallen är f. ö. frisk men blir ändå förtorkad och död om
3—4 år, berättar Magnus. Vi råka deras hästar, stora och
starka, 3 fuxar och en grå jätte. Magnus gör föror till
Älfdalen om vintern, var i vintras dit ner 12 gånger, det
kan vara ända till 50 lass i rad. Men det är ett dåligt
arbete, säger han, den långa vägen i den skarpa kölden.

Vi- se Städjan ibland skymta till höger genom skogen.
Nå Hemmasjön, som Magnus kallar den (kartans Herresjön),
vacker med tallbeväxta långsmala vikar, uddar och holmar.
Och äro ungefär halfvägs vid Gröfveldalsvallen (16y2 km.
från Idre) — inte heller den nu bara en »vall» utan tre
gårdar, alla för tillfället stängda, folket är i fäbodarna. —
De här gårdsnamnen äro goda exempel på, hur ortnamn
kunna afslöja och berätta bebyggelsens historia. De tala om,
hurusom man här liksom på så många andra ställen i
Dalarna flyttat ut till ursprungliga fäbodar och förvandlat
dem till fasta gårdar — och samtidigt brutit nya fäbodvallar
än längre upp i obygderna. — Vi göra eld och äta
matsäcksmiddag i en idyllisk gräsgrop vid bron öfver Gröfvelån,
som grund och stenig, ifrig och forsande vandrar förbi
genom barrskogen.

På andra sidan stråla flera stigar ut från bron, en åt
höger nerefter ån, en åt vänster till Floåsen, några
förmögna gårdar i Gröfveldalen. Vi ska rakt fram, upp mot
fjället, men börja snart misstänka att vi fått Floåsvägen i
stället, och ge oss in i skogen utan väg för att leta på
fjällstigen. Irra där 1½ timme i besvärlig terräng — öfver
ås efter ås, alla risiga och steniga, öfver sänka efter sänka,
alla mjuka och buskfyllda, och myggen blir allt talrikare
och efterhängsnare. Men med hjälp af karta och
kompass hitta vi ändtligen stigen, höja oss snart ur skogen
och ha nu präktig mark på yttersta kanten af Långfjället,
här en svagt kuperad lågfjällshed.

Vi gå strax ofvan skogsgränsen, tappa stigen i en myr
men finna den åter efter en stunds letande, gå öfver tre
bäckar som alla kunde vara kartans Kvarnbäck. Det är
lugnt och solhett, ett moln af mygg omkring oss och ondt
om friskt vatten, torrt som nästan öfverallt i Dalarnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1913/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free