- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
233

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eftermiddagen vardt det lika kallt, men som vinden tog
slut och trots många timmars rodd inga bebodda platser
syntes till — det var i skärgården utanför Gäfle —, började
vi, ehuru motvilligt, förlika oss med utsikten att få
tillbringa den mer än önskvärdt svala sommarnatten i
naturens fria sköte. Under tryckt stämning sattes kursen
på en holme, som enligt sjökortet hette Löfgrundet. Döm
om vår förtjusta häpnad, då vi vid vår framkomst vid

AGÖ FYR OCH LOTSPLATS. E. Johnsson fot.

1/2 12-tiden i den mörka natten upptäcka en brygga och på
denna en mänsklig varelse af synnerligen vördnadsbjudande
dimensioner, sysselsatt med att pytsa upp vatten.

Människan — jag döper honom genast till farbror Laban
— satte från sig hinken och spärrade upp ögonen. Hvilka
vi voro? Och hvarifrån vi kommo? Och hvart vi skulle?
Och om man fick lof att lägga till vid bryggan? Frågor
och svar aflöste hvarandra i ett oredigt virrvarr.

Farbror Labans stora hjärta befanns ovanligt känsligt,
och då vårt lidandes saga närmade sig sitt slut och vi
upplyste, att vi voro på väg från Sundsvall till Gotland
och desslikes nära att frysa och svälta ihjäl, då formligen
svettades han af intresse och medlidande. Efter några
hastiga betraktelser öfver försynens underbara skickelse,
som han nu först började uppskatta till dess egentliga
värde, inbjöd han oss med den mest öfversvallande
välvilja till sin stuga strax vid bryggan. Hans vän, herr H.,
kom fram ur mörkret och uttryckte sin högaktning, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1913/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free