- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
272

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Redan från Kårtjejaure hade vi skymtat ett härligt berg
på Suorvajaures norra strand. Det liknade fasaden af en
jättedom; svart och skyhög reste den sig ur Suorvajaures

PARTI AF STORA SJÖFALLET. L. Wästfelt fot.

vatten. När vi kommit den närmare, förvandlade sig
klippdomen till en fjällmur. Det var Karnilapakte, det väldiga
Nieras nordvästligaste parti, mer än 1,500 meter högt öfver
hafvet. När vi rodde fram under denna svarta, milslånga
mur, som på en låg grund af stenar höjde sig nästan
lodrätt 1,100 meter upp ur vattnet, gjorde den på oss
intrycket af dyster, obönhörlig hemlighetsfullhet. Längst västerut
i sjön sänkte den sig plötsligt i en vacker båglinje, bildande
ett pass och höjde sig på andra sidan därom i 3 små
koketta spetsar. »Där går vägen till Kebnekaise», sade
Röfvarn och pekade mot passet. Det var nästan med
vördnad vi följde riktningen af hans finger, där gick ju vägen
till fjällens konung. Så seglade vi vidare; allt vildare blefvo
stränderna, allt härligare utsikterna. Och denna ödslighet!
Icke ett spår af mänskligt lif utefter hela sjöräckan ända
från Stora Sjöfallet, icke en koja, ingenting. Bara himmel,
vatten och fjäll.

Från Suorvajaure koramo vi in i Alemusjaure, femte
steget i sjötrappan. Det låg blott ungefär en decimeter
högre än Suorvajaure och blott ett svagt forsande i vattnet
utmärkte höjdskillnaden. Alemusjaure är uppfylld af långa,
smala öar; ibland bildade de en riktig allé, genom hvilken
vi seglade. Vattnet hade så småningom börjat antaga en
egendomlig, ljusgrön färg, den blef allt ljusare, ju längre
vi kommo, och till slut var det som en blandning af mjölk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1913/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free