Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på midten genom en bit af Vuojatälfven, som här bildar
en cirka 3 kilometer lång fors. Från Vastenjaures västra
ända är det ej fullt en mil till norska gränsen. Sjöarna
ligga högt uppe i fjällen, Vastenjaure 550 m., Virijaure
580 m. ö. h. Vi äro alltså nu mycket högre upp än Torne
träsk, som ligger blott 340 m. ö. h. För öfrigt ligger redan
det lägsta trappsteget i Stora Luleälfs sjötrappa, Stuor
Lule-jaure, 30 m. högre än Torne träsk.
Just när vi kommo fram till lapplägret, fingo vi se en
hel flock renar drifvas simmande öfver floden. De
simmade i en lång rad, med hufvudena och de präktiga
hornkronorna högt lyftade. Uppkomna på land lastades de med
renhudar etc. och tågade sedan i en lång rad, ledda af lappar,
västerut öfver fjällen. De skulle in i Norge för att
därifrån hämta hem lifsmedel. Det var verkligen en ståtlig
syn. Äfven dessa lappar voro ett präktigt släkte, långa,
vackra och välbildade och vi fäste oss särskildt vid deras
spänstiga, vackra rörelser. Men de voro ganska stolta
af sig och höllo mycket på sin värdighet. Och vi fingo
lugna oss betydligt, när vi skulle försöka få roddare öfver
sjön. En timme behöfde de för att bestämma sig, och under
denna tid lågo de på rygg i kåtan, rökte pipa och svarade
mycket knappt på våra ord. Vi voro ju vana vid lapparnas
sätt, men nog skulle jag gärna kastat ryggsäcken i hufvudet
på dem för att sätta litet fart i dem. Slutligen bestämde
sig ett par, och kl. 1/2^0 på kvällen rodde vi öfver
Vastenjaure. Det var stark motsjö, vågorna slogo mot den ranka
båten, stundom stänkte skummet öfver oss. Norra
stranden var kantad af en 500 meter hög, rak fjällmur, som
gick brant ned i sjön. Den stod alldeles svart mot en
blekgrön himmel. Och i de båda ändarna af sjön reste sig
snöfjäll så väldiga, isiga och förstelnade mot den kalla
natthimlen, att vi tyckte oss fara öfver dödens sjö. Vi sjöngo
psalmer, vi tre, för att på något sätt utlösa vår beklämda
stämning, men så tystnade vi. Lapparna tego och rodde.
Vid 3-tiden på natten kommo vi fram till forsarna mellan
Vastenjaure och Virijaure. Där gingo vi öfver morkan
(mörka=vägen förbi en fors), vacklade in i en ensam kåta
vid Virijaures strand, sjönko ner där och somnade utan
vidare.
På morgonen var det härligt igen. Först och främst
sken solen öfver världens vackraste sjö, förnämt insvept i
ett genomskinligt, pärlgrått flor. För det andra fingo vi
en hel gryta full med färsk, nykokt fjällsjöfisk, ah! ah!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
