- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
284

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan rodden var slut hade vi något mindre än en mil
kvar, men det var riktig gångstig. Slutligen, vid 6-tiden
på lördag morgon kommo vi fram till Njunjes, där vi
fingo ligga i en riktig säng i en riktig stuga. Vi sofvo i
ett sträck till middagen. På eftermiddagen rörde vi oss
sakteliga i rummen och på gården samt åto med
förtjusning lagad mat.

Njunjes är en
liten förtjusande vrå
bland bergen. I
söder går Tarrajokk
med stark fart, i
väster och norr stå
Njunjesberget och
Kaskaivo som svar-

1 a j ätteskärmar. Vid
flodens strand ha

2 bondgårdar slagit
sig ner. De stå tätt
under de
svindlande branterna på
härliga gröna mattor. Åt öster, nedåt Kvikkjokk, är
utsikten öppen. Öfver gröna ängar och hög björkskog
sväf-var blicken ned mot ljusare och ljusare blå fjäll. Midt i
bakgrunden står Nammats, Kvikkjokksberget, som en
väldig, högblå tärning.

Den 27 juli kommo vi till Njunjes, och då hade de
redan allt sitt hö inne. Det lär vara en enastående god
jord där, och det gladde vårt fosterländska hjärta, att
åtminstone en bråkdel af Tarradalens utomordentliga gräs
blef omsatt i kött, mjölk, smör och ost. Vi aflade visit
hos kossorna, och det syntes på dem, att de lefde högt.

Äfven natten till söndagen lågo vi i Njunjes och sofvo
samvetsgrant i 14 timmar. På söndag middag, den 28 juli,
lämnade vi vårt snälla värdfolk, Holmboms. Vi lämnade
äfven vår reskamrat och roddvärd, den unge
vetenskapsmannen. Han bodde nämligen i Njunjes för att studera
Tarradalens rostsvampar, d. v. s. sådana där fula, runda,
brungrå fläckar, som man finner på undersidan af blad.
Han berättade med förtjusning, att han funnit ett par nya
arter. Jag, som är föga naturvetenskaplig, frågade honom
hvilken nytta han trodde, att dessa arter skulle göra den
mänskliga kulturen. Af den förkrossande blick han gaf mig
förstod jag, hvilken tur det var, att jag inte frågat delta

STAIKA, SEDT FRÄN TARRAURE. A. Bielke fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1913/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free