- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
286

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den omgifvande bergramen och står ensam med högburet
hufvud och med en djärf, trappstegsliknande sicksackprofil.
Kaskaivo verkar fullkomligt fascinerande, blicken dras
oupphörligt till dess djärfva resning. Blåsvart mot en bakgrund
af åskmoln, inhöljd i tunna ljusgrå regnslöjor, svart mot
en grönblek aftonhimmel, eller genomglödgad af
morgonsolen, i alla stämningar och dagrar är Kaskaivo
romantisk. Och dock såg jag den aldrig i den dager, som måste
passa dess egenart bäst, i månsken.

Kvikkjokk är kapellförsamling i Jokkmokks pastorat,
denna jättesocken, som kan ta Öland och Golland i en
munsbit och stoppa hela Medelpad i fickan; som på hvar
kvadratkilometer har 10 fjälltoppar men blott två tiondels
människa och som har hälften af församlingen på
vandring året om. Jokkmokks kyrkby är ett kulturcentrum
i jämförelse med Kvikkjokk. På sommarn har Kvikkjokk
3 gånger i veckan ångbåtsförbindelse med Jokkmokk samt
2 gånger post. De ha ingen landsväg, ingen telefon, ingen
läkare, intet apotek, ingen handelsbod. På vintern ha de
post en gång i veckan och tretton mils skjutsväg till
Jokkmokk, en tre dagars färd utefter Lilla Luleälfs långa sjörad.
Ingen plogad och utprickad väg, bergen på stränderna äro
vägmärken. Kommer då en rytande västanstorm med
snöyra svepande ned genom dalklyftan, då kan det kända, att
skjutsbonden får spänna ifrån hästen och leda honom
genom drifvorna till närmaste nybygge. Släden får han ta
reda på, när snöstormen lagt sig. »Men hur bär ni er åt,
när ni är sjuka och inte kan få läkare förr än om 5 ä 6
dagar?» frågade jag. »Vi själfdör», var det
galghumoris-tiska svaret. Man kan förstå, att människor under sådana
förhållanden måste bli beslutsamma och snarrådiga.
Veklingar och drömmare gå under. Ett praktexemplar af
fjäll-människa och ödemarkspräst lärde vi känna i vår värd,
pastor Länder. En skarpsinnig man, humoristisk och inte
så litet satirisk, präst och organist, postmästare,
kommunalman och landstingsman. Dessutom är han
mönsterjordbrukare, »sågställare» i egen såg samt uppfinnare inom
de mest skilda områden. Bland annat har han uppfunnit
en utmärkt hyfvelmaskin, som han uppställt i sin lilla såg.
»Och med den hyflar jag bräder åt hela församlingen»,
sade pastorn belåten. Vidare är han fullkomlig
konstsnickare och har själf förfärdigat alla möbler i hela
prästgården, af både enklare och finare träslag. Att han är styf
fjällvandrare, faller af sig själf, och som Turistföreningens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1913/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free