Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ombud gör han sig all möjlig möda för att hjälpa turister.
Och som vederkvickelse mellan alla dessa olika bestyr —
spelar han Beelhoven. Lägger man därtill, att pastorskan
målar litet och sjunger litet och att familjen regeras med
mjuk men fast hand af den lilla halfåriga dottern, då
förstår man, att det är lätt att trifvas i Kvikkjokks prästgård.
Men hur trefligt det än var, måste jag slutligen tänka på
refrängen. Och den var »Home, sweet home!» Lördagen
den 3 augusti lämnade jag Kvikkjokk. Nu skulle jag stiga
nedför Lilla Luleälfs sjötrappa, liksom jag förut stigit
uppför Stora Luleälfvens. Sjöarna bilda en rad från nordväst
till sydost och sammanhänga genom forsar, af hvilka den
längsta är en half mil lång. Nu är det så, att man
egentligen skall fara uppför sjöarna för att kunna njuta af
stegringen i naturskönhet; först breda sjöar med skogklädda
och blånande höjder i lugna linjer omkring, så smalnande
vatten med branta, höga, skrofliga bergväggar, slutligen vid
den sista krökningen af Saggat hela fjällkransen i
strålande blått och hvitt som en tandad jättemur omkring
Kvikk-jokksdeltats klargröna växtprakt. Nu for jag i stället från
det mera storartade till det mindre, och skönhetsintrycken
försvagades. Men nog äro sjöarna vackra, det är inte frågan
om det. Och resan är mycket omväxlande. Först for jag
på ångbåt öfver _______
Saggat i
morgonsol, såg hela
fjäll-kransen för sista
gången, såg de
väldiga Pårtefjällen
stiga upp bakom
prästgården och
sedan försvinna
med de andra,
Nammats, Staika,
Tarrekaise,
Kaska-ivo, bakom
Sag-gats lägre berg.
Nu slogs porten
till fjällens slott
igen för denna sommar. Så var det att gå några kilometer
öfver en mörka. Därpå förde oss en annan ångbåt öfver
Tjåmotesjaure och Skalka, öfver sidenblankt pärlgrått vatten
med blå skiftningar. Så var det en liten mörka igen, därpå
motorbåt på Parkijaure mellan lägre, men branta strand-
MOTORBATEN PA PARKIJAURE.
L. Wästfelt fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
