- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1913 /
288

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väggar. Återigen en mörka bredvid en kort, bred och
härlig fors. Så kommo vi på en större ångbåt ut på
Randi-jaure, en bred, vacker sjö af Siljanstyp. Där voro vackra
öar och uddar med trefliga, välmående bondgårdar.
Vattnet krusades af flygande kårar, och böljorna började hoppa
omkring båten. Då voro vi framme vid den längsta
mor-kan. En half mils förtjusande skogsväg förde oss till
Purkijaure. Där väntade en liten motorbåt, men också
regn. Och i regn kommo vi till Junkerhällan. Sedan var
det 172 mils skjuts till Jokkmokks gästgifvargård, där jag
låg öfver natten. På söndag förmiddag tittade jag litet på
»stan».

För att fördrifva tiden gick jag ner till Kaitumfallet vid
Lilla Lulelälf, ungefär 2 kilometers väg. Men jag var nog
blaserad på vattenfall. »Ganska nätt», tänkte jag och gick
tillbaka igen. Kl. 2 for jag tillsammans med två herrar i
automobil till Murjeks station. Det är 6 mils präktig,
långa sträckor alldeles snörrät landsväg igenom tämligen
enformig natur. Endast på ett ställe var det storartadt,
men då också med besked. Det var vid Porsiforsen, där
vi foro öfver en präktig stålbro. Åt höger sågo vi den
ståtliga forsen under oss, åt vänster sammanflödet af Stora
och Lilla Luleälf. Det var ytterst intressant att se dessa
båda vattendrag förenade, och jag såg för mitt inre öga en
blixtsnabb bild af hela systemet, Stora Luleälf uppåt öfver
Harsprånget och Stora Sjöfallet till Virijaure, och Lilla
Luleälf från Tarreluobal öfver Kvikkjokk till Jokkmokk.
Och här knötos de ihop. Stora Luleälf var redan nu bred
och majestätisk, Lilla Luleälf mera stenig och forsande.

Klockan half fyra voro vi framme vid Murjek, alltså
hade vi farit sex mil på en och en half timme. Det är
inte något nöje att fara så fort, ty att hoppa omkring i
en automobil som en potatis i ett såll blir man trött på.
Detta moderna fortskaffningsmedel har naturligtvis sina
stora fördelar, men efter en lång vandring i fjällvärldens
upphöjda afskildhet, verkar det alltför prosaiskt och jäktande.

På kvällen for jag från Murjek till Sundsvall igen, och
den resan faller det mig inte in att beskrifva. Att jag af
min familj mottogs med tillmålet »lappkäring», emedan
jag var så brun, kunde ej störa min glädje öfver att vara
hemma.

När jag tänker på hela resan, står den för mig som en
strålande dröm. Alla strapatser och all trötthet äro glömda,
och jag minns det hela som ett pärlband af dagar, rika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1913/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free