Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om Rautasjaures östra ända. Från Rensjöns anhalt går en rätt
vanlig turistled till Kebnekaise förbi denna sjö. Sjön lär vara
omkring 1/2 km- lång. Att den ej angifvits på den topografiska
kartan — där den blott skulle blifvit c:a 2V2 mm- lång — beror
nog därpå, att den varit snö- och istäckt vid tiden för
uppmätningen, såsom ofta var fallet under det norrbottniska
kartverkets arbeten i dessa, på den tiden så ytterst ogästvänliga
trakter.
Nomadlapparnas vår- och höstvisten, där de vid de stora
flyttningarna till fjällområdet kvarlämna sina körredskap och
annat, som ej behöfs under sommaren, äro vanligen belägna i
närheten af den egentliga barrskogsgränsen, än något ofvanför,
än nedanför. Finnes där något nybygge — helst af lapskt
ursprung — till hvars ägare de kunna hysa förtroende, så hafva
de invid detta ett eller flera s. k. häbbren, hvari de härbärgera
sina värdefullare vinterpersedlar. Annars uppföra de särskilda
njallah eller små hus, som till utseendet erinra om sydligare
trakters dufslag.
Njallan måste placeras så, att den är oåtkomlig för järf och
andra obevingade rof- eller skadedjur, och bör äfven vara i
görligaste mån svårtillgänglig för tvåfotade sådana. Den är
vanligen mer eller mindre konstrikt timrad, någon gång blott
hopspikad af tillyxadt virke, gran, tall och ej alltför sällan
björk. Virket är biladt såsom stockar eller tjockare plank. På
ena gafveln har njallan en jämförelsevis rätt stor dörr eller lucka,
som är ordentligt låsbar. Ej sällan äro dörrens »gångjärn» af
trä, men mycket finurligt anordnade, så att luckan ej kan aflyftas.
I regeln är njallan uppförd på eller omkring toppen af en enda,
mycket stark påle af omkring 3 m. höjd. Ofta är denna
rotfast på stället, men ibland är den ock ditforslad. Man ser dock
ofta, i synnerhet i de södra lappmarkerna, liksom ock hos
skogslapparna, njallah, som hvila på 2 något lägre stolpar, ja äfven
på 4 sådana, då en öfvergångsform bildas till mera svenska
häbbren. Liknande små staburar med stolparna anbringade på
medar finner man ock någon gång.
Mest sällsynta äro staburarna på klippblock (»Kallio-njallah»).
Jag har dock sett åtskilliga och bl. a. en gång i Årsskriften
omnämnt sådana, nämligen på Skitnja-njarka i Alemusjaure.[1] Genom
de hvarandra skärande förklyftningsriktningarna i berggrunden
bildas här tusendetal af kubiska klippblock »stora som ordentliga
hölador, och med så branta sidor, att lapparna på ett och
annat uppfört sina staburar, oåtkomliga för järfven och tillgängliga
för ägaren endast med en vid stenblockets fot liggande stege».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
