Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GAMMAL FÄBODSÄGEN
berättad af SELMA LAGERLÖF
Det var en valljänta, som stod i en fäbod och höll på att göra ost. Hon hade båda händerna nere i ostkaret och klämde till, allt hvad hon förmådde, för att få vasslan ur osten.
Bredvid henne på spisen stod en stor gryta, som var full af vassla. Den puttrade och porlade, och flickan tyckte, att den var som ett sällskap i den djupa ensamheten. Vallpojken var borta i skogen med korna, och jäntan, som hon hade haft till hjälp i fäboden under sommaren, hade för ett par dar sen dragit hem med en del af boskapen. Med rätta skulle hon ha varit nerflyttad till bygden, hon också. Hösten var redan kommen, och alla andra fäbodar voro utrymda, men så hade hon blifvit tvungen att stanna kvar i skogen, därför att den bästa kon hade fördröjt sig med kalfningen.
Medan hon stod och lyssnade på grytan, tyckte hon, att den helt plötsligt bytte om ton. Från att ha porlat vänligt och lugnt lät den orolig och klagande. Det var alldeles som om den skulle vara missnöjd med något.
»Hvad är det åt dig?» sade hon, som stod och klämde på osten. »Står du inte stadigt på dina ben, eller har du inte nog bränsle under dig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
