Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 SliLMA LAGERLÖF.
Häraf förstod gammalmora, att det var trollenas mening
att steka och äta henne, och den, som inte stannade längre
ensam i fäboden, det var hon det. Hon hade gett sig af
hemåt med boskapen redan samma natt.
Där hemma på gården hade alltid tjänstefolket svårt att
hålla sig allvarsamma, när gammalmora talade om trollena,
som ville steka henne. Men nu, då fäbodjäntan stod i
ensamheten och tänkte på äfventyret, gick det en rysning
genom henne.
»Gud tröste oss,» sade hon till grytan, »jag tror, att ni
står och skrämmer opp mig.»
Hon spratt till i detsamma som fisk i sjö, för hon hörde
steg utanför på fäbodtunet.
Det fanns inte en människa i skogen mer än hon och
vallpojken, och han var långt borta. Nu var det väl ändå
ett troll, som kom.
Men ett troll var det inte, som ryckte opp dörrn och
klef öfver tröskeln, utan nog var det en människa, om nu
detta skulle vara bättre. Det var en stor, lång karl med
oredt hår och vildt skägg. Inte ett väfdt stycke tyg hade han
på sig, utan skogen hade släppt till alltsammans. Björnen
hade gett honom jackan, älgen hosorna, ekorrn lufvan och
björken näfversockorna.
Han hade ett långt spjut i handen, och det släpade han
med sig in i stugan. Inte färre än tre knifvar sutto
instuckna i björnpälsen.
Flickan såg strax, att detta var en illgärningsman, som
lefde fridlös i skogen. Någon farligare kunde hon inte ha
råkat ut för. Detta var annat slag än den där Trillibacken,
som hade velat äta opp gammalmora.
Där stod hon i den trånga boden, som bara hade en enda
liten glugg och inte mer än en enda dörr, och kunde inte
komma undan. Tankarna flögo hit och dit, och det föll
henne in, att röfvarn kanske hade lust, han som trollena,
att bo under tak om vintern och att han hade kommit
dit för att se efter, om fäboden var utrymd. Men han
kunde nog också ha ett farligare ärende. Det enda, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
