Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMAL FÄBODSÄGEN. 5
jäntan hade klart för sig, var att hon inte fick ropa eller
be om förbarmande eller visa sig rädd, för då blef sådant
där folk rent oregerliga.
Hon böjde sig därför öfver osten och arbetade af alla
krafter som förut utan att se opp. Men hon hörde hur
han kom tassande fram till henne, och rätt som det var,
så stack han fram en stor, ful, hårig hand, som höll hårdt
om skaftet på en lång knif.
»Har du sett hvassare knif?» frågade han i detsamma
med en sådan där skämtsamhet som en katt brukar visa
mot en råtta, som han vet, att han har helt i sitt våld.
Hittills hade fäbodjäntan bara varit rädd, men nu blef hon
ond också, och det var visst detta, som gjorde, att hon med
ens fann på ett sätt att försvara sig. Hon grep efter öskaret,
som hon hade användt för att hämta opp osten ur grytan.
»Har du känt hetare vassla?» ropade hon tillbaka och slängde
en hel skopa kokande vätska rätt i ansiktet på skogsströfvarn.
Knif och spjut föllo ur händerna på honom, och han
raglade baklänges, till dess han fick stöd mot väggen. Där
blef han stående med båda handbakarna tryckta mot ögonen
och uppgaf vilda tjut.
Jäntan tog hastigt opp knifven och stack den innanför
kjortellinningen. Hon stannade kvar bredvid grytan,
eftersom hon insåg, att den var hennes bästa värn och försvar.
Hon hörde tyst på hans tjutande en stund, men då det
inte tycktes ta någon ända, sade hon helt lågt:
»Om du inte tiger och går din väg, så ger jag dig en
skopa till.»
»Hjälp, hjälp, hjälp!» skrek då karlen i högsta förfäran.
»Hjälp, Toste! Hjälp, Björn-Henrik, hjälp mej, Luder och
Broms! Hjälp! Hjälp!»
Med detsamma tyckte jäntan, att tramp af tunga fötter
skakade marken, och nu var hon inte i stånd att stå stilla
vid grytan längre, utan hon skyndade fram till gluggen.
Där såg hon, att en fem, sex karlar af samma slag som
den hon hade inne i stugan lade i väg i fullt språng utför
gräsbacken ner mot skogen. Hon kunde förstå, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
