Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 SELMA LAGERLÖF.
var ett helt röfvarband, och att en af dem hade gått före
de andra in i stugan för att se efter om den var tom. Nu,
när denne skrek och ropade på hjälp, trodde de andra, att
han hade råkat en farlig fiende, och i stället för att komma
honom till hjälp, sprungo de till skogs.
»De, som du kallar på, springer bara fortare, ju mer du
ropar», sade flickan till röfvarn.
Han tvärtystnade och störtade mot henne med armarna
utsträckta för att fånga in henne och krama henne sönder
och samman.
Anfallet kom så hastigt, att hon inte hann att ta emot
honom med en ny skopa vassla. Det enda hon kunde göra
var att buga sig ner och försöka att smyga under hans arm
ungefär så, som man smiter undan en blindbock i leken.
Han rusade ända fram till väggen och stod där och
famlade i stället för att komma efter henne. Men hon var inte
den, som blef stående stilla och funderade öfver att han bar
sig besynnerligt åt. Hon bara tänkte på detta enda, att vägen
till dörren var fri, och sprang genast ut. Väl utkommen sköt
hön hastigt till dörren, stängde den med hasp och slå, så godt
hon kunde, och flydde sedan i flygande fläng neråt bygden.
Hon kunde inte tro annat än att hon hade honom efter
sig i hack och häl, för den där haspen, som hon hade lagt
på dörren, den kunde nog inte hålla en stor, stark karl
instängd längre än han själf ville. Och hon kunde ju förstå,
att han skulle försöka att hinna opp henne och inte låta
henne komma ner till bygden och tala om, att det fanns
ett rötvärband i skogen.
Hon tordes inte ge sig tid att stanna och se efter om
han kom, utan hon bara löpte åstad. Och hela tiden tyckte
hon, att hon hörde hur han kom tassande på de mjuka
näfverskorna. Hon väntade, att han skulle gripa tag i
håret, som fladdrade bakom henne, rycka henne bakåt
och sätta knifven på strupen på henne. När hon hade
boskap till att drifva, tog det mer än en half dag att komma
ner till bygden, men nu, när hon var ensam, gick det
förstås mycket fortare. Nu snodde hon fram genom snåren a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
