Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 SELMA LAGERLÖF.
på mig samt befallde mig att ge honom mat. En natt
drömde jag, att det stod en hund och skällde utanför vår
dörr. Jag öppnade för den, men då hade hunden med ens
fått den där karlens ansikte, och jag fick brådt att dra igen
dörren och stänga honom ute. Han tjöt då så hemskt af
hunger, att jag hörde ljudet i mina öron, när jag vaknade.»
»Nå ja, det var ju gifvet, att du skulle drömma om den,
som hade skrämt dig,» sade mannen, men han påskyndade
stegen med detsamma och såg nu åter orolig och ängslig
ut. »Vi har blifvit efter,» fortfor han. »Vi borde väl vara
framme vid fäboden lika snart som de andra, så att det
inte blir oreda vid uppackningen.»
Ragnhild följde honom, allt under det att hon fortsatte att
berätta.
»Jag tänkte flera gånger på att be dig, att du skulle ta
folk med dig och gå opp till fäboden.»
»Ja? det skulle du ha gjort,» sade mannen raskt.
»Men du kan väl förstå, att jag inte ville säga något.
Jag ville inte, att du skulle gå emot ett röfvarband, för att
jag skulle slippa ifrån mina onda drömmar.»
Mannen skyndade på stegen än mer, och det gick nu så
brant oppför, att hon blef andfådd, när hon talade, men
hon fortfor i alla fall. »Det var en dag, då jag gick som
i sömn och inte visste till mig. Jag stoppade oförmärkt
mat i en ränsel och hängde den på ryggen och gick till
skogs. Först då jag kom i backen ofvanför gården, vaknade
jag opp. Jag begrep inte hur det hade kunnat falla mig
in, men jag visste, att jag hade ämnat mig att gå med
mat opp till röfvarna i fäboden. Jag vände förstås och
sprang hem igen, så fort jag kunde.»
Mannen svarade ingenting. Han bara skyndade på
stegen. Hon fick halfspringa för att kunna följa honom.
»Skulle jag kanske ha talat om detta för dig förut?»
frågade hon, när hon märkte hans oro.
»Ja,» sade hnn nästan hårdt. »Du skulle ha talat om det
långt förut.»
»Det kom aldrig en vedhuggare eller kolare ner ur sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
