Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 SELMA LAGERLÖF.
Han tordes inte svara, men hon frågade strax därpå:
»Hvarför sitter det en sådan lång rad af korpar på taket,
Egil?»
»Ragnhild,» sade mannen, och rösten darrade af sorg
öfver att han hade något så svårt att tala om för henne.
»Vi ska genast vandra ner till gården igen. Vi kan
inte nyttja fäboden här i år. Den där mannen, som du
slängde vasslan öfver, har säkert blifvit blind med
detsamma. Han har kanske varit sjuk också. Han har i
alla fall inte kunnat komma ut ur stugan, och hans
kamrater har inte kommit honom till hjälp. — Kära, du
be-höfver inte ta det svårt. Det var en ond röfvare. Han
kom in för att döda dig. Du har ingen skuld i att det har
gått, som det har gått. Nej, gå inte in i fäbodstugan! Han
har varit där hela vintern. Han är kvar där än.»
Hustrun störtade opp. Mannen grep efter henne, men
hon var honom för snabb. Hon kom fram till fäboden,
fick opp dörren och såg in.
Strax efteråt ljöd hennes skratt högt och gällt. Hon kom
ut på gården storskrattande, med armarna högt upplyfta.
»Har du sett starkare lycka?» skrek hon. »Har du sett
starkare lycka?»
Hon störtade bort rätt in i mörka skogen, och när
mannen fann henne, var hon vansinnig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
