Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rönen till som bäst, där är vildhallonets land och där
samlar sig högsommarens grannaste garde, mjölkörten,
Epilobium angustifolium. Denna blomma, stolt i sin
resning men glödande varm i färgen, ger ögat mer glädje än
kanske någon annan af vår vilda floras arter.
På tal om skogsfallen skymtar för mitt minne en annan
bild, en tafla, som vi alla sett ömsom fjärran, ömsom nära
SMÅBRUKARHEM VID BJÄRKA-SÄBY, ÖSTERGÖTLAND. J. E. Thorin fot.
och som för mig personligen blifvit framför’allt annat en
egendomlig symbol af det svenska landskapets
kraftmät-tade men vemodstunga stämning.
På en ås, som höjer sig fritt mot horisonten, står en
gles grupp af furor. Hvarje träd tecknar sig som en skarp
silhuett, visande den stolta byggnaden hos den svenska
skogens förnämsta karaktärsträd, stammens linjeraka,
underbart smärta resning och den lilla glesa toppkronan.
Men denna silhuettbild af trakthuggen skogsmark med
kvarstående glesa frötallar är allt igenom konstgjord. Furen
växer helt annorlunda i fritt läge, och det är först sedan
skogstallen blifvit frihuggen, som hon tecknar bilden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
