- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1914 /
20

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin egenart, sin sträfvan uppåt mot ljuset, trotset mot
stormarna, den frejdiga kampen mot naturens karghet.

Det är naturligtvis en endast mycket bristfällig sanning
att människan är en fientlig inkränktare i naturen. Hon
är snarare faunans främsta species, med den väsentliga
artskillnaden från den
öfriga organiska
naturen, att hon utbildat
oerhörda och
mångskiftande maktresurser att göra sig till
jordens herre i godt och
ondt.

Det väsentliga vid
bedömandet af dessa
frågor är, att vi trots
den tjusning, som den
orörda naturen
utöf-var, dock med otaliga
band äro knutna vid människans speciella insats i landskapet.

Fråga en svensk, som du möter i ett främmande land
bortom hafvet, spörj honom, hvad han minnes bäst af
hemlandet. Han skall kanske tala om de gråa bergen och de
stora skogarna, om de blanka sjöarna och älfvarnas
forsande gång genom landet. Han är ofta en tafatt lyriker
och skall måhända erinra om strålande stjärnbilder, som
icke lysa från den sydliga himmel, under hvilken han nu
lefver. Men han skall, särskildt om han varit länge
därute, tämligen säkert tala sig varm om bygdens alla
minnen, de böljande sädesfälten, den plogade vintervägen, som
ledde till hemmet, och stugans vänliga ljus, som lyste
genom de tidiga kvällarnas mörker.

Det är icke den fagra naturen, som framför allt gjort
detta landet så kärt för oss. Det är odlingens
flertusen-åriga rot i bygden, det är åkrarnas tysta vittnesbörd om
sträfsamma släkten, det är graf kumlen, som bringa oss nära
namnlösa förfäder, det är de trefna och fridsamma små-

FRÅN ETT SYDSVENSKT STATIONSSAMHÄLLE.

J. G. Andersson fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:59:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1914/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free