- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1914 /
73

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DÄR URTID OCH FRAMTID MÖTAS. 73

normala fall störtar emellertid vattnet direkt från
fördelningsbassängen ned i tilloppstuberna, genom hvilka det
når sin egentliga bestämmelseort, de kraftalstrande
organen, turbinerna.

Från fem stora kammare i tubintaget sänka sig
vertikala schakt af omkring 50 meters djup och nära 5 meters
diameter. Dessa ohyggliga afgrunder bli helt och hållet
klädda med plåt, omgifven af betong, och leda hvar och
en till en turbin, placerad midt under schaktet i den
jättelika organismens centrum, djupt under jorden och nästan
i jämnhöjd med den lägsta nivå, Luleälfven uppnår på
denna del af sin resa mot hafvet. Detta centrum, till
hvilket utom turbintuberna två stora schakt öppna sig, är
maskinsalen, säkert en af de största kryptor som existera
och afsedd att en gång göras dubbelt så stor.

För att nå ned i denna sal gå vi till en hiss, som för
oss ned de femtio meterna med god fart. Och så stå vi
midt inne i ett ekande rum, hvars dimensioner till en
början endast kunna anas genom de lampor som här och
där, högt uppe och långt inne söka genomtränga den
disiga, kalla luften. Det är en klar dag däruppe på jorden
och då blir det alltid dimma härnere.

Öfverallt resa sig väldiga byggnadsställningar, där
arbetare timra och borra. Turbinkamrarnas runda betongklädda
öppningar äro uppstödda med nät af stockar, i hvilkas
midt en stor elektrisk lampa’sitter och lyser som en
fos-forescerande jättespindel. Högt uppe i mörkret, djupt nere
i mörkret, rundt omkring på alla sidor ljuda
hammarslag, rop, rasslanden och oväsen. Det är som att ha
kommit midt in i de flitiga svartalfernas verkstad. Småningom
vänjer man sig vid mörkret och urskiljer då öfver sig i
höjd som ett kyrktak ett väldigt hvalf af betong. Pelarna
mellan turbinkamrarna, som ännu visa det råa berget,
inklädas med betohg, och de delar af berget, tyvärr ganska
stora, som icke äro af fullgod beskaffenhet, botas. Salen
är 60 meter lång i den del, som ligger norr om hisschaktet
och som är afsedd för första utbyggnaden. För att vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:59:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1914/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free