Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 ERNST KLEIN.
Det är för öfrigt inte alls illa sörjdt för upplysning och
förströelse i Porjus. Folkbildningsförbundet skickar
föreläsare och i det präktiga Folkets hus som arbetarna
uppfört på en hyrd tomt — allt är ju tillfälligt — här bjuds ibland
på själfvald uppbyggelse, utan att någon ondgöres
där-öfver. Föreningsväsendet är för öfrigt föga utveckladt
häruppe, en sak som i våra dagar är ovanlig nog.
Fackföreningar existera knappast och nykterhetsordnarna ha
endast få anhängare. Att arbetarna trots detta icke verka
vilda och ociviliserade, därom kan man lätt öfvertyga sig,
om man går nere i barackstaden en lördagskväll. Om en
Stockholmsgata vore så lugn och fredlig, vore det
sannerligen väl beställdt. —
Längst ut, bortom barackområdet och egnahemsområdet
ha vi Porjus förnämaste kvarter — de permanenta husen.
Här ligga i rad flera vackra, solidt byggda tvåvåningshus,
rödmålade med höga, brutna tak, omgifna af ståtliga tallar.
Det är den blifvande driftspersonalens bostäder, för
närvarande tagna i bruk af dem bland befälet som ha egna
hushåll. Om man någonstädes ömsom glömmer, ömsom
med häpnad påminner sig att man är i hjärtat af Lappland
är det här. Hos arbetschefen Granholm och hans älskvärda
fru, bland böcker, taflor och blommor, sitter man och
tycker sig vara i någon vacker villa utanför Stockholm. Men
så tittar man ut genom fönstret och upptäcker till sin glädje,
att landskapet därute under den rodnande kvällshimmeln
är milsvidt, jättelikt, klart i linjerna, rent i färgerna, —
den stora ödemarken. —
De två synerna, det vackra hemmet och den strålande
ödemarken däromkring äro de, som jag har i bästa minne,
kanske därför att min sista kväll i Porjus delades mellan
de båda.
Ödemarken har onekligen lidit ett nederlag i Porjus, och
man kan riktigt se, när man reser en natt öfver de
sof-vande, halfskumma myrarna, — så som jag reste från
Porjus, — att den sörjer däröfver. Man känner ett styng af
medlidande, när man närmast under sig ser det stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
