Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÄR URTID OCH FRAMTID MÖTAS. 89
blanka selet bundet och belamradt med tunga murar, ser
skogens naggiga båge bruten af torn och tak, ser den
ödsliga skymningen brytas af ljusraderna. Porjusfallet
mullrar vanmäktigt, det har mist sin största skatt, sin väldiga
ensamhet.
Men så går tanken tillbaka till det där hemmet jag nyss
lämnat. Dammen och det stora ställverkshuset och
järnvägen och hela den tekniska härligheten — dem förstår
jag inte och om jag beundrar dem, är det tankekraften
och viljekraften i dem jag beundrar. Men det där hemmet,
ett vackert svenskt hem, det är det, som försonar en med
allt det andra, som också bör försona ödemarkens makter.
Ty den kamp med järn och dynamit, med muskler och
hjärnor, som föres mot det gamla Porjus, forsens rike, får
hela sin mening af de hem, som skola växa upp ur
segerbytet, många varma ljusa människoboningar, kanske inte så
vackra som vildmarken, men människornas egna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
