Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTERTURER I LAPPMARKEN. 163
sig. Den som först tog den i besittning borde väl få
behålla den. Inga skäl hjälpte emellertid. Den dom som
fällts var orygglig. Det var tydligen endast en tidsfråga
när Larsson skulle tvingas öfver till den stora kolonien i
Canada.
Aldrig glömmer jag med hvilken entusiasm Lärsson
talade om sin fjälldal och hur hän älskade den. Den
syntes också vara i mer än ett afseende lämpad för intensiv
boskapsskötsel. Nedför den branta skogssluttningen
strömmade med vårbäckarna hvarje vår upplösta mineralämnen,
och ur den sålunda gödslade jorden växte i den tropiska
värme, som solen utvecklade i den djupa fjällkitteln under
några korta sommarveckor, tätt, manshögt, saftigt gräs.
Endast en ringa bråkdel af detta kunde Larsson taga vara
på och förvandla till smör, mjölk och kött, allt det öfriga
fick ruttna ner. 20 familjer skulle ha fått god bärgning
vid denna sjö och förvärfvat sig ett relativt välstånd. I
målande ordalag beskref Larsson sin tilltänkta by med de
rödmålade husen och ladugårdarna med hvita dörr- och
fönsterlister speglande sig i sjön, stojet af barnen, de långa
karavanerna med smör och ost till Norge och mjöl tillbaka,
och det präktiga folk, som härdadt af fjällstormar skulle
växa upp i denna trakt och som nog kunde vara bra att
ha för gamla Sverige, ifall Norrland ännu en gång anfölles
af fiender. Materialet till sin by skulle Larsson taga af
det kärnfriska folk, som eljest utvandrar till Amerika.
Tyvärr var allt detta endast en dröm, som visserligen skulle
kunna förverkligas, men som ändå icke kan bli verklighet
under nuvarande förhållanden. Redan starten försvåras ju
därigenom att staten är så ytterst mån om den, man skulle
kunna säga, nyupptäckta urskogen, när det gäller virke till
de nödvändiga husen, oaktadt den kvantitet som härför
åtgår endast utgör en ringa del af allt det virke, som
krorio-skogen i nejden årligen afkastar, och som ställer sig
an-märkningsvärdt dyr att nedflotta till sågverken, hvarför
dess saluvärde i närheten af växtplatsen torde vara rätt
ringa. Mig synes att den direkta ekonomiska uppoffringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
