Svenska Turistföreningens årsskrift / 1914 / 178 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vi kunde åka fram med ena foten i land. Strax invid den sista
slussen måste vi krypa i land, men där halkade Lasse och
hade så när lika hastigt krupit ner i vattnet igen, om ej en
välplacerad ispik mellan benen hade hindrat hans vidare framfart.

SKENÄS. R. Ehrnfelt fot.

Nu var Hjälmaren nådd. Här var isen stark och snöfri
och meningen var, att färden skulle ställas åt SO mot
Vingåker, då gamlingen i laget, ingenjören, kom upp med
det djärfva förslaget, att Örebro skulle få mottaga en
påhälsning. Sagdt och gjordt. Västerut bar det efter kompassens
anvisning af mot okända land. Kl. var då 4 e. m.: framför
oss låg Hjälmaren förtrollande och skimrande. Längst
bort försvann landet ur synkretsen med målet hägrande
för oss där bortom. Långsamt och majestätiskt sänkte sig
solspannet på sin ljusa färd genom rymden, lämnande
efter sig färg och lif och aftonglöd. Här och där summo
sakta några purprade moln fram och gåfvo bländande
glans åt det hänförande panoramat. Det var solnedgång
öfver de ödsliga vattnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>