- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1914 /
406

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

406 VANDRINGSMÄN — SÅNINGSMÄN.

VANDRINGSMÄN — SÅNINGSMÄN.

Hur ofta har det icke händt mig, då jag på vandring genom
en naturskön bygd tittat in i en stuga vid vägen, att jag mött
en bild af torftighet och osundhet — en skärande motsats till
den omgifvande naturens friskhet och rikedom. Och dylika
fall äro ej sällsynta. Åtminstone har jag i mitt minne bevarat
många sådana, och jag tänker detsamma gäller de flesta andra
turister.

Ett typiskt fall vill jag anföra: I en fallfärdig stuga ej långt
från en mindre badort bodde »Fattig-Lena» med sin dotter, den
senare en flicka på 20 år, stor och stark, men något litet
»konstig». Dessa båda framlefde ett eländigt lif i snusk, fattigdom
och total overksamhet — och dock fanns det tillfälle till
arbete och förtjänst strax utanför knuten. Stugan var nämligen
omgifven af en ganska stor fruktträdgård, som emellertid fått
totalt förfalla. Dessutom lyste backen röd af lingon blott några
stenkast från stugan, och längre in i skogen öfverflödade det
af läckra svampar. Så att åtminstone i detta fall hade de
»fattiga» knappast behöft lida nöd, om de blott haft en smula
förstånd och tilltagsenhet.

Så ynkligt ställdt som i ofvan relaterade fall brukar det ju
sällan vara, men nog kan man våga påstå, att det i de flesta
stugor på landet råder större eller mindre brist, alstrande ett
missnöje, som gror och gnager, tills det resulterar i
amerikafeber eller slö resignation. Säkert är, att det mångenstädes
råder en mycket stor brist, men ej så mycket på möjligheter
att göra lifvet drägligt, som snarare på insikt om huru detta
skall gå till.

Till denna åsikt kom jag för min del vid ett besök, som jag
at en ren tillfällighet kom att göra hos en småbrukare nere i
Småland. Han lefde med sin hustru och två små döttrar i en
stuga med ett så obetydligt jordområde omkring, att man —
som han skämtsamt uttryckte sig — från förstubron kunde
kasta sten in på grannens ägor rundt om. Denne man hade
för det första till det yttersta utnyttjat själfva den brukbara
jorden, i det han förvandlat nästan hela området till en
frukt-och grönsaksträdgård, af hvars alster han torkade eller eljest
konserverade det som ej omedelbart kunde af3’ttras. Alls intet
brukbart fick gå förloradt — det var hans grundprincip. Hans
enda husdjur voro höns och gäss, svin och kaniner samt bin.
På ett sankt ställe hade han gräft en bra nog stor damm, i
hvilken han utplanterat rudor. Af sten, som han plockat ur
trädgården, hade han byggt upp ett ros, som vid tiden för mitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:59:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1914/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free